Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1846, sida 2

(iISDUUIOwCEf6W IHCEUn)ie 11. NId)-18 ddld 0CU UU Ylljd, anhöll således sjelf, då Konungen var ute på heden, hos H. Maj:l om Näden att få förevisa pipan, hvartill Han lemnade sitt tillstånd. Hans Maj:t köpte pipan och förklarade Sin synnerliga tillfredsställelse för det vackra arbetet. (L. W.) Lund d. 25:dje Juli. Sedan den i Ystads Privatbanks kamrerare-kontor föröfvade stöld nu som bäst håller på att upptäckas, hafva vi rörande upptäckten erbållit följande meddelande: Sedan stolden var begingen, voro misstankar riktade mot flera, utan att man kunde komma gerningsmannen på spåren, men en passagerare, som nämnde sis f. d. handelsbokballare och hette Lilja, hade man några dagar sett spatsera omkring i den såkallade planteringen i Ystad, men samma person försvann kort derefter, utan att någon visste hvart han tagit vägen. Nu fanns händelsevis i planteringen en s. k. kofot, (bruklig för utdragande af större spikar o. d.), och då den ej syntes mycket brukad, förhörde sig stadens fiskal, hr Pleiffer, hos smederna, då en af dem yttrade: den har jag gjort, men kunde icke säga hvem det var som beställt den, likväl med tillägg, att finge han se karlen, skulle han lätt igenkänna honom. Nu alreste stadsfiskalen och smeden till Malmö; men Lilja hade redan begifvit sig till Köpenhamn, dit de sålunda förfogade sig. Änkomne dit, fingo de i polisen veta att Lilja verkligen var i kåpenhamn, men icke bodde på något värdshus, utan på en bordell. I sällskap med en af polisen (vi hafva hört nämnas Leerbeck) begåfvo de sig nu till Liljas qvarter, der defunno 5:ne fruntimmer, som yttrade, alt Lilja bodde der, men ej var hemma. Na bad den danske polisuppsyningsmannen de öfrige afläcsna sig och fiskalen Pfeiffer samt smeden stadnade nedanför, hvarester han företog ett förhör med det ena sruntimret, som likväl sortsor att neka. Under tiden märker Pleiffer och smeden en person smyga sig ut om en bakport, och då smeden ser närmare på harlen, säger han: der är den, till hvilken jag gjorde kofoten, och gick genast bort till honom och frågade: var kosoten bra? hvartill denne något lörblufsad svarade a ja, den var bra. Utan vidare komplimenter satte man sig i en droska och det bar af till polisen, då Lilja uppaaf att han kommit från Stockholm, der han blifvit skiljd från sin bustru, och då de delat boet hade han på sin lott fått 2000 r:dr, hvarför han hade icke obetydligt penningar, och då han i Ystad tillvexlat sig privatbanksedlar, kunde det lätt bända, att han erhallit af de stulne sedlarne. Han kunde ej förmås att då bekänna något, men vid visitation i hans kolfert fann man undanstuckne i en galosch en summa af 4000 r:dr b:ko eller nigol mera. Det synes som om man nu vore på god väg att få tjufvarne upptäckte. (L. W.) Wexiöbladet för den 24 d:s berättar om ett lyckligen i tid upptäckt och detigenom i sin linda qväfdt forsalskningsforsbk i stor skala, hufvudsakligen beräknadt på tillverkning af Ostgöla privatbankssedlar, men med skånska och småländska bankernas sedlar i kikaren, ifall den första spekulationer sloge lyckligt ut. Cravören J. Pettersson i Wexio, hvilken man härvid anlitade såsom biträde, fann denna gången mera med sin fördel öfverensstämmande att angilva industririddarna och afsloja deras brottsliga sorehalvande. Detta har ock lyckats honom, och det har uppdagats, att förberedelser voro gjorda till förfärdigande af falska privatbankssedlar till något öfver 100,000 R:dr banko, hvaraf 80,000 liknande öÖöstvota banks och det ofriga skanska bankens. ben med Gravören Pettersson underhandlande agenten lärer vara en, som kallar stig inspektor J. Ljung, från pappersbruket Qwvill i JÖ nhopinas s län; men ännu 6 andra hafva sagom teeeees OR At PI AA I NA AS a