Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1846, sida 1

Enligt en, år 1855, af förste landtmätaren herr C. Wetterström upprättad och 2 år derefter laga kraftvunnen karta, utgöres samma jord af 14 tunnland, Den besinnes ganska väl häfdad och odlad: diken äro sorgfälligt anlagde, så att vattnet öfverallt kan fritt och hastigt afrinna. Nyodlingarne, som efter nyssnämnde landtmäterilorrättning blifvit verkställde och foljakteligen ej finnas på cbartan upptagne, äro följande: Dykärrsvallen och Sandkullsmyren, upptagne år 1857, Porsmyren och sandgroparne upptagne år 1858, utgörande tillsammans circa 25 tunland, hvilket likväl icke för tillfället kunde med fullkomlig noggrannhet bestämmas. Om dykärrsvallen anmärkes, att detta markstycke före odlingen utgjordes till största delen af sandgropar med stora stenar, höga, stenbundna bankar, sumpiga valtendrag m. m., varande somlige delar häraf så dåliga, att de vid meranämnde landimåterilörrätining endast räknades bland impedimenterna. — Nu är dock altsammans genom otroligt arbete förvandladt till ett ordentligt åkerfålt, med diken emellan hvarje par äkrar och vidtagande afloppsdiken samt bår gilvil ypperlig gröda. Porsmyren bade likaledes flera källsprång, eller så kallade hångdyn, med vidare omväxlande gropar och upphöjningar. ben är lika sorglälhgt afdikad, planerad och odlad, samt har gilvit ganska vacker gröda. Sandkullsmyren utgjordes af mycket sumpig och vattensjuk mark. Den har sfordrat flilig dikning emellan de nu anlaggde åkrarna, och djupa afloppsdiken. Den bar likaledes gilvit ymnig skord. Sandgroparne. betta markstycke, beläget utmed en bergås, var å ölre delarne mycket fördersvadt genom en från äldre tider förofvad saudlåst, helsl bela hemmansdelen ligger utmed landsvägen och ä nedre delarne utskurit genom en i mångfaldiga krökningar löpande regnbäck. Så väl de uppkomna sandhålorna, som äfven bäckens utskärningar, äro igenfyllde, denna sednare ordentligen alledd samt åkrar anlagde, bvilka sisvit god asfkastning, särdeles polates och råg. Till gödsel för dessa vidsträckta odlingar inom så kort tid har Johannes Ahrabamsson användt dels hvad ladugården kunnat afkasta, dels har ban från saltsjön uppkört samt med gödsel och jord blandat flere tusende lass sjöbotten, och sedermera användt denna massa till jordens gödning, hvilket undertecknad känner till någon del, men Gode männen med full visshet. Sedan ostanämnde landtmäteriförrättning har Johannes Abrahamsson laggt 4259 alvar stensärdessärd och dertill 200 alnar så kallad sjösärd, äfven al sten. Den är 9 qvarter hög samt i godt ständ. En trädgård har Johannes Abrahamsson anlagt på de af bans grannar före landtmätninningen bebodda tomterna. Den är omgifven al sleumur med stormiråd vid sidorna, fruktträd och buskar inuanföre samt sängar för köksvexler. Den bar i år rätt vacker kål samt gifver gården ett behagligt utseende. En så stor mängd vilda trän äro uppfredade, att de med tiden lofva icke blot nöje, utan äfven betydlig nytta. Den i berättelsen omnämnde källaren togs älven i sigte och befanns åga de uppgilne egenskaperna. Den delas midtitu af en stenmur, hyilken tillika uppbär det af stora gråstenshällar bestående taket; en ypperlig anläggning, som länge skall motstå tidens åverkan. Hvad den uppgifna afkastningen vidkommer, den undertecknad och gode männen, som många gånger årligen sett Johannes Åbrahamssons växande gröda, icke finna ölverdrilven, syntes ljenligast derom rådfråga dem, som alttoskat grödan och biträdt med uppmåtningen af säden. Ivenne tillstädesvarande personer, torparne Mathias Andreasson och Johannes Hansson, hvilka åren 4859 och 4840 lemnat förutnämnde biträAA I . n