10:unde dennes berättas, att Kongl. hofpredikanten, prosten och kyrkoherden mag:r A. A. Afzelius hos Kongl. Maj:t i underdanighet anhållit alt återså den rättighet att utom förslag söka regala pastorat öfver hela riket, hvilken ban, säsom hofpredikant och notarie vid hoskonslstorium lilllörene egt; och till stöd för hvilken anhållan han bifogat dels tjensteförteckning, dels ett af consistorium eccl. i Upsala öfver hans embetsförvaltning utfärdadt betyg, ulvisande: att Konul. hospredikanten Afzelius, efter år 4809 vid Upsala erhållen magistergrad, samma år derstädes presiderat för en afhandling med betyg: med lardom förfatladt och med heder försvaradt; samma är lärare vid frimurarebarnhuset i Stockholm; prestvigd 1811; e. o. bospredikant 4812; i sin är 1815 aslagda pastoralexamen erhallit allmänt laudalur; notarie vid hofkonsistorium 1520; kyrkoberde i Enköping 4821; ledamot at nordstjerneorden 4841; prost 1842; ledamot af åtskilliga inoch utländska lärda samfund, samt al trycket utgifvit åtskilliga skrifter, bland hvilha en blilvit belönad med svenska akademiens hogsta pris och en medl det andra; och vitsordade konsistorium uti ofvan anförda intyg, det Afzelius med stora och utmärkta predikogåfvor förenat en aktningsvård omsorg om församlingens angelagenhieter, samt att han genom utmärkta vetenskapliga förtjenster sörvårsval sig en synnerliga valförljent uppmärksamhet och utmärkelse för sallspard forskning och forsatningsförmåga och samedelst inom fiderneslandet gjordt sig känd och aktad.? Oaktadt alla dessa Kongl. bofpredikanten och prosten Nzelii så ampelt och välförtjent vilsordade meriter förklarade Kongl. Maj:t, vil soredragningen af Afzelii underdaniga ansokan, sig icke finna skäl att densamma bifalla. Vi kunne icke neka, att denna Kongl. Maj:ts underdåniga förklaring öfverraskat bide oss och många andra, helst Kongl. Maj:t på de sistförflutna 2:ne åren beviljat extra ansbkninesrätt aOt två eller tre andra predikanter, hvilka hvarken i lärdom eller förtjenster af fäderneslandets litteratur och historia varit förmer än H:r Afzelius, den namnkunnige och älsklige författaren al Sveriges Sagobäfder, — ett arbete, som i svenska litteraturen alltid skall intaga ett af de sörnämsa rummen. Vi vilje ogerna tro, att holpredikanten ÅKyelii delaktighet i ynslingatåget från Upsala till Köpenhamn kunnat, vid ifrågavarande ansökningstillfälle, hos Höga Vederbörande på något sätt hafva legat honom i fatet.? Märkvärdigt är och sorblilver emellectid alltid uti ifrågavarande fall det kongliga afslaget, sa vida man icke får antaga, att kongl. Maj:t en gång för alla fattat för princip att nu och framdeles vägra extra ansökningsrätt till regala pastorater, den sökande må vara huru meriterad dertill som betst. Hade denna princip, blilvit fattad något förr, så hade rektor C. J. L. Almqvist väl fått se att det går an att