Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1846, sida 1

TLLLI —— — INSÄNDT. — I anledning af den af llerr W. F. Dalman insända uppsats, som redaktionen låtit inflyta i n:o 459, för den 44 dennes, anhåller jag alt blott i största korthet få meddela följande upplysningar, sedan redaktionen haft den godheten, i en del af sina bifogade noter, att tillrättavisa det öfriga. Då fr Dalman sökt insinuera, att de deviser, som i tidningen Medborgaren infördes är 1850, icke skulle åtsoljt gälvorna, utan vara uppsjorde af mig, eller redaktionen, så får jag härmed förklara detta för aldeles ogrundadt. Lyckligtvis lesver säväl den bokhandlare, hvilken då i sin boklida emottog insändningen och som kan intyga, att alla deviser divlemnades med gåsvorna, samt äfven slera personer, hvilka arbetade i byrån och i tryckeriet och kunna bevittna förhällandet. Hvarföre deviserna infördes, oaktadt somliga kunde anses stötande för vissa, och äfven för en upphöjd personlighet, var en följd af tidningspresseds dåvarande förtryckla ställning. Jag risquerade beldre försoljelserna af makten, och af dess tongifvande Seider, än att af en allmänhet, som just då börjat att öppna ögonen för godtyckets och favorit-styrelsens vådor, beskyllas för att ej våga lata de väckta känslorna utgjuta sig. Jag såg i pressen — icke ett medel att vinna enskilla assigter eller enskilta fördelar, utan ett vehikel för allmänna tänkesättet. Till och med sedan jag upptäckte, att de smädligaste deviserna voro skrisne med en känd lock-spions (agent provocateur) hand, ansäg jag mig böra på en gäng sörakta intrigen och le ät vissas politiska divergenser. Hvad åter beträffar hr Dalmans skrytsamma erinran, 15 är efteråt, om de S:t Simonisliska artiklarna i Medborgaren, år 4831, så borde det förvåna mig, om jag ej sett så många andra bevis på, alt hr Dalman har lättare att glömma än ati erinra sig gamla förhållanden. Han är likväl den, hvilken, såsom medarbetare, lika väl som jag sjelf, bordt minnas, att såvål första gängen, då den nya sektens uppträdande i tidningen omtalades, (n:o 8, Svenska Medborgaren för d. 25 Febr. 48351) som då, i anledning af flera artiklar i andra tidningar , (i n:o 53 den 2 Aug.) yurades nägra ord om den nya sekten, redaktionen tydligen uttryckte den mening: alt af den samhällsoch sedolära, denna sekt bildat för sig, omöjligt kunde skapas att politiskt praktiskt system; äfvensom att ett af mina med hr Mich. Chevalier vexlade bref, tryckt i franska tidningar, visat att jag förutsade honom det sekten skulle falla, genom den bierarbiska form den gaf sig. lläraf kan synas, alt br Dalman då, i fall divergensen derifrån skall räknas, altte hafva liksom nu förhastat sig i omdöme. bet är mig ock en tillfredställelse alt divergenserna den tiden voro så få, och utan all fosterländsk vigt. Jag erinrar mig deremot med nöje, huru, vid början af 41834 års riksdag, jag författade nägra öfversigter al hvad i vår inre styrelse passerat, öfver hvilka min sode vän, hr Wilhelm Dalman, förklarade sig så nöjd, att han till och med skriftligen försäkrade mig, att han icke i någon enda punkt änkte olika med mig. Det var på den tiden. Och skilnaden med vår? — Ja! Hr Dalman er den. Jag ser den ej, det vill säga : ej till verklig fördel för folket. bet är denna diverJens, som jag beklagar; men som, sloge ock nin förutsägelse femton år härefter in, jag lofvar all ej begagna såsom ett dräpande hevis not hr Dalman. Och härmed slutar jag lika illigt, som han, den enskilta kontroversen, vilken, jag försäkrar det, aldrig ett ögonblick os mig väckt tankan på förändring i angenåna och vänskapliga förhållanden. Jag har alrig å min sida förblandat det enskilda och det ffentliga. Om detta är ett fel, som vållat de ff hen Ai Mo T.