den makt och myndighet, som en landshöfdinge, enligt författningarna, äger alt utöfva. Ansvarslöst synes sådant icke kunna aflöpa, och jag har icke funnit några andra lagrum tillämplige än 9 cap. 5 2 utsökningsbalken.) rjemford med 4 cap. 12 2 rättegångsbalken). FE C 8 Bebörigast och äfven lättast hade det varit sor herr grefven och landshöfdingen, att solja kongl. kammar rättens föreskrift; men det syines som sådant ej statt tillsammans med hans Asigter. Likväl hade herr grefven och landshöldingen då undvikit att falla kongl. kam mar-råtten i embetet; att offencera dess advocat-fiscals-embete genom ogillande af dess yttrande, derlill herr grefren och landshöfdingen ingalunda var behörig; att domma en embetsman till betalningsskyldighet af en summa, för hvilken Konungen ensam stod i ansvar , och slutligen att såra den framfarne Konungens minne genom ett utslag, som, derest samma Konung annu lefde, säkerligen icke kommit alt betraktas hvarken likgiltigt eller nådigt. Val fioner jag mig förnärmad genom herr grefvens och landshofdingens utslag , h arigenom jag alldeles oskyldig blifvit ålagd ett ansvar ; men jag är nöjd om jag blott vioner rättelse; dock hemställer jag till kongl. kammar-rällens afgörande huruvida, sedan ersättiningssrågan blifvit pröfvad, handlingarne böra öfverlemnas till kongl. justitie-canslers embelet för den behandling, som torde blifva en följd vaf instructionen för kongl. juslitle-canslersembetet af den 3 Augusti 1809. Skulle kongl. kammar-rätten anse nödigt vinsordra herr landshöfumgens m. m grefve Löovenhielms förklaring, anhåller jag ödmjukast att utaf densamma fi del, för påminnelsers afgifvande. Götheborg å Lands-Contoret d. 26 Juni 1846. O. IH. IIolmgren. osvananförde, af herr landskamereraren O. IH. Holmgren till Kongl. kammarrätten ingilna besvärsskrift gör alla kommentarier från publicitetens sida helt och hället öfverflödiga. Då malet hunnit närmare utvecklas, och bandlingarne i detsamma blifva tillgängliga, torde vi ännu en gång till detsamma återkomma. —————— ——