Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1846, sida 2

alla, utan att man kan se hvad han skrifver, och utsyller sedlen på sätt vi redan nämnt. Hvarje kardinal verkställer denna sormalitet. ben röstande tager derefter sin omröstningssedel emellan tummen ocb pekfingret, haller den så högt upp, at: den kan ses af alla och går bort till altaret. Nu faller han på knä, uttalar den ed, som med stora hokstäfver står skrifven på bordet framför altaret och är af följande innehåll: Testor Dominum, qui me judicaturus est, me eligere quem, secundum Deum, judico eligi debere, et quod idem in accessu prostabo; hvilket betyder: Jag tager Gud, som skall doma mig, till viltne, att jag väljer den, som jag, enligt Guds vilja, anser bör väljas och att jag vill göra detsamma vid accessionen. Pa altaret stör en stor silfverkalk, betäckt med en stor talrik, på hvilken den llelige ÄAndes bild är graverad. Den röstande lägger sin omrostningssedel på denna talrik och låter den glida ned i kalken; derpå vänder han tillbaka titl sin plats. Kardipalerne rösta efter anciennitet och efter deras andliga rang; biskopar, prester och diakoner. Om en närvarande kardinal ej kan lemna sin plats sor att gå till altaret, skaffar en af röstråknarne hans sedel bort till kalken. Betcåfsande de kardinaler, som ej kunna lemna sina celler, bära sjukvaktarne till dem as rinet, hvars nycklar de lata blilva liggande på altaret, och en af bågarne, som innehåller lika så många omrösiningsseälar, som der finnas sjuka. I tall någon af de sjuke ej kan skrifva, låter han en annan, dock icke sjukvaktaren, skrifva. Skrinet bäres tillbaka till kapellet och öppnas al en al rösträknarne, som bekräftar öfverensstämmelsen ewellan de sjuke röstandes och omröstningssedlarnes antal och sedan häller sedlarne i kalken. När alla sedlarne blifvit nedlagda, blandar den förste rösträknaren dem, och den siste räknar dem, upptagande dem ur kalken, en och en i sender, och lägger dem i en annan kalk. Är nu antalet större, än de närvarande kardinalernes, uppbrännes alltsammans, och hela ceremonien maste göras om. År deremot antalet rigtigt, gå de tre rösträkvarne, med ryggen vänd åt altaret, till väga på foljande sätt: den förste sager en sedel, öppnar den i midten för att blott kunna läsa den valdes namn, förtiger namnet och gifvar sedlen till den andre rösträknaren, som förlar på lika vis; först den tredje utsäger namnet med hög röst. Deruppå uppskrifva kardinalerna, som hafva en tryckt namnlista framför sig, det nämnda namnet. På samma sätt förfares med alla sedlarne. Slutligen tager den siste rösträknaren alla sedlarne, den den ene efter den andre, genomsticker dem med en näl vid ordet ehgo och genomdrager dem med ett silkessnöre, bvars ändar sammanknytas, hvareller alltsammans lägges på bordet. I fall någon af kardinalerna vid denna forsta operation har erhållit det tillräckliga antalet röster, två tredjedelar, förklaras han genast för påve. Accessionen, eller laccesso, är en komplettering af ballotteringen. När ballotteringen aflupit utan något resultat, tager man i bägarn en annan sedel, på hvilken man, i stället för Eligo in summum ponlificem skrifver: Accedo reverendissimo domino meo cardinali N. Den rostande kan icke gifva sin accession till den, som han alleredan gilvit sin första röst, och ej eller till någon, som icke fått minst en röst vid forsta ballotteringen. Vill han vidblifva sitt första votum, eller icke gifva sin röst till någon af de andra kardinalerne, skrifver han: Åccedo Nemini, (jag förenar mig icke med någon annans röst). Når ballotteringens vosa, i lörening med accessionens, för en af kardinalerne utgöra två tredjedelar af hela antalet, så är pålven vald. I fall ingen får två tredjedelar, uppbrännas alla sedlarne uti en ugn, som står bakom altaret och röken ledes ut genom ett rör, som ses från quirinalplatsen. På denna plats sti Romarne, med ögonen båstade på röret, och vänta på la fumata (röken). kommer det rök, får ballotteringen företagas ånyo, men kommer det ingen, är konklaven slutad ock Romarne ha fr sis en nv päfve. — Så snart pålven blik