KHORRESPONDENS. Stockholm den 40:nde Juli. Härifrån är ingenting nyti att berätta. ben tillförordnade Kongl. Reyeringen låter icke stort höra af si., och inom administrationen hvila nästan alla saker, utom de kuranta målen. Man uppfattar således här med dubbelt interesse, hvad anytta, som kan hemtas från andra hall, och bär politiseras naturligtvis derföre mycket om angelska ministerforändringen, (hvilken likväl tyckes blifva ett af de sakernas skick, minst förändrande ministerombyten, som, på länge inträffat i det landet), samt om den förevifna slulliga reglerinden af oregomsrägana, hvilken dock endast tyckes vara cen början af slutete, som väl en gång mäste blifva, att hela Norta Amerika utgör en enda samhällig enhet. Under denna politiska stiltje är det naturligt, alt berättelserna om ett tillämnadt giftermål mellan var Kronprins och en brordotter till Konungen af Preussen , hvarigenom nära slägtskapsband kunde uppstå med Preussiska och Sachsiska konungahusen, samt med det storhertigliga Sachsen-Weimarska, utgöra ett inleressant ämne. Redan straxt efter den Kongl. familjens resa härifrån utspriddes ett rykte om denna sak ; men man trodde, att den ej ännu blifvit så beredd, att den var mogen för publiciteten. adllehandas skyndade likvål att antyda den, och man funderade uppå, om möjligtvis något meddelande al H. M. Konungen blilvit gitvet i statsrådet; ty ännu är värt konstitutionella slaisskick så föga utveckladt, att de fleste icke uppfatta vår grundlags föreskrilt om ersordrandet af Konungens samtycke till de kongl. Prinsarnes giftermal, sasom föremål for beslut i statsrådet , oaktadt detta är tydligt, da ingen detalj-bestämmelse, i likhet med den i 48 2. Regeringssormen, som lemnar konungen enskild rätt, att cefter behage förordna om sitt hof och hossysslor, m. m., föranleder, att i fråga om den 44 2. suspendera den allmänna principen, att alla konungens beslut, med undantag af ministöriella och kommandomal, skola fattas i statsrådet. Som intet något sadant meddelande troddes hafva egt rum, syntes sochallandet ännu tillhöra blott den Kongl. familjen enskildt. Med posten från Tyskland har man likväl uu anledning att tro frågan vara nära sin ulveckling, och man förmodar, att, om det erforderliga antalet af stalerådsledamoter kallas Konungen till mötes i Skåne, sker detta för alt lemna ett ofliciella samtycke till giftermalet som erfordras. Hvad sjelfva saken angår, synes det vara måhända bra tidigt, om II. K. Höghet, som nyss fyllt 20 år, skulle hastigt sörmålas; och man vet, att inom klassen af Furstar, hvilka enligt Voltaires bekanta intyg: les princes vont vite en amourc, långa trolofningar icke brukas. Men då troligen meningen är, att ej förr än nästa år, och sedan II. K. lljoghet fått se sig något omkring i fremmande länder, fullborda giftermålet, torde väl den betänkligheten kunna försvinna. Ea annan sianes, det bör ej döljas, hos mänsen, nemligen den rigining, som Preussiska politiken under den nuvarande konungens tid tagil, och hvilken det icke vore önskvärdt om den vanne insteg inom vårt konungahus; men dels bör man hoppas, alt sakernas egen makt snart kommer, att äfven iden framkalla en lycklig förändring, dels synas vi här i norden vara på så god väg att uppfatta nödvändigheten af den här redan lagligen förberedda representalivt-konstitutionella ministerstyrelsens verhliggörande, att vädan deraf för våra iare förhållanden blifver ringa eller rent af ingen. Nvad åter betrålsar de yttre, synas de vänskapliga relationer med de öst-tyska bolven, hvilka en sådan nära slägtförbindelse bör kunna framkalla, vara vål egnade att underlätta och betrygga den politik, som vår vigliga, nalurliga ställning inom Europeiska statssörbundet gör till vår regerings ovilkorliga pligt: och man — ———— — — —