Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1846, sida 2

ligt sjuk, skulle en son adopteras; kunde det tillla ta-, så länge Pertaub-Singh ej fatt försvara sig? Guvernören i Bombay hade låtit förstå. att konungariket Sattara borde efter dess nuvarande barnlöse innehafvares död atertalla till kompaniet; skulle rajahns sjukdom väckt adirektörernes begär? Dezsa vore de fragor, han förelade församlingen. Ä samma möte, den S Februari 1842, tog herr Sullivan ordet, för att understödja en i följande nitryck affattad motion: Eter en noggran och om: orgsfull gran-kning af de till rajahnaf Sattaras sak hörande omständigheter, hafva kompaniets direktörer blifra öfvertygade om, att så väl rättvisan, som den indisk-brittiska regeringens karaktär fordrar, antingen att den nämnde Rajahn aterinsåttes i sitt rike, eller att hela processens gang underkastas en tullkomlig och opartisk undersökning. Herr Sullivans mening hade mycket vigt; såsom medlem af styrelsen i Madras på den tid Pertaub Sing regerade i Sattara, visste han, att flera rajanr -ammansvurit sig mot brittiska regeringen, och när Pertaub-Sings namn nämndes sid sidan af de upprorisbe furstarnes, tviflade han icke ett ögonblick på dennes delaktighet i -ammansvärjningen. Detta var det första intryck. herr Sullivan fått at saken, tills de inför direktörerre gjorda angifvel-erne öppnade hans ögon. Han ändrade ögonblickligen mening, och gjorde sig till rajahns uppenhare försvarare, efter att ha varit hans tysta anklagare. Man ser alltså, att processen förts på ett alldeleg olagligt vis, och att kommissionen hardnackadt vå. grar att att ånyo upptaga saken, det vill säga för att rena sig fran den förfärliga anklagelse. man höjt emot densamma. Pertaubs-Sings särskilta sakföra