för hvad regeringen i Indien företager. Han slutade silt tal med den till direktörerne ställda begäran, att de skulle förklara ex-rajahn af Sattara oskyldig till hvad ban blifvit anklagad för. och att ban följ: oktligen i ö verensstämmelse med den på den oföränderliga rättvisan grundade eugelska lagens priuciper och med hvarje engelsk undersales oufvisligu rätiigheter borde äterinsättas i alla sina rättigheier och erhalla upprättelse tör alla de kränkningar han lidit. Följande ar framställdes på 9 aktie-egares begäran följande fraga: GAro kompaniets direktörer at den asigt, att rajahn af Satiara blitvit afsatt och förvisad, utan utt höras. och att ett slikt förfarande är hka sä stridande mot rättvisans grundsatser, som skadligt för Englands interessen i Indien: Under förevänning af det en gång fattade beslutet, att icke oftare sysselsätta sig med den alltför otta berörda saken, afslog majoriteten att taga denna fraga i öfvervägande. Derefter uppsted en diskussion, och i förening med Thompson, som gjort sig till Pertaub-Sings officielle och oegennyttige advokat, kom Norris, som gjort sig känd som en hederlig karli Bombay, hvarest han beklädt flera vigtiga embeten, tillbaka till saken och diskuterade punkt för punkt uti denna olagliga procedyr. Småningom tillvexte deras antal, som togo parti af rajahn. och tiden, som man räknat på skulle begrafva saken i glömska, bar gäckat alla deras förväntningar, som sade: det har skedt rättvisa. 1842 ingaf rajahn till drottningen en ödmjuk ansökan, bvilken, skrifven af en af naturen och sin börd stolt furste, är interessant att studera. Man finner uti densamma djupa spår af den melankoli, som den närvarande olyckan, jemförd med försvunnen fra och storbet, ingifver. åel)en, som skrifver denna ansökan. säger han straxt i början, 6kär af kongligeslägt; han Önskar ej nägra favörer, han fordrar blott att blifva dömd opartiskt, för att kunna åtnjuta camma rått som den ringasto brittiska na