Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1846, sida 2

Iidningen Medborgarene algof i går ett ö(slutord i tvisten med Götheborgs Iandelstidning om Öfverste Ehenslam. a Det var precist sadant, som vi föreställt oss det skola blilva. Iela aslutordete låter nemligen koncentrera sig i det från en viss skräddargumma traditionsvis ärsda talesättet: aKlipptskall det vara — Ni så i Guds namn, käre Medborgare, klipp då, klipp och — sjunk sedan, om ej just som din åltmoder i en ström, så i alla deras aktning, inför hvilka det moraliska gåller något mera, än det blott formella! Du hade aldrig hunnat uppleta en dig mera värdig klient, ån öfverste Ekenstam, till blottande af hvars karakter en af våra ypperste skriftställare, s. d. landshöfdingen Hans Jäarta, för flere år sedan gaf så förträffliga materialier, och af hvilken älven vi tagit oss friheten meddela nägra spridda drag, tillräckliga för alla, utom för dig, till alslöjandet al hans inre menniska. Rosa honom, upphoj honom, balsamera, ja kanonisera honom, om dig så lyster! Den romerska kalendern har flere dylika helgon att uppvisa, och af dig, som kunnat bafva den gränslösa oförskäm heten all påstå, det vi atill slut måst erkänna, att du haft rätt i dina framställda påstaendene, kan man vänta hvilken annan oförskämdhet som belst. Infor din domstol gäller formen, bokstafven, allt; pligtläran, andan deremot intet. om man än med de solklaraste fakta kan styrka, att en ljenstemans bandlingar äro svarta som det egyptiska mörkret, så äro de dock för dig hvita som alpernas snö, blott han ieke uti ett enda omtvistadt fall lätit ett uppenbart embetsfel komma sig till last. 0, du osorliknelige, du makalöse (Medborgare, a