VV JR DO — AW mm MAS MM MEMVV ENGLAND. London den 27 Juni. Times bekräftar, att Sir Robert Peel den 26 rest ut till Drottningen på ön Wight, för att anhålla om sitt entledigande. Drottningen skulle, enligt förljudande, den 29 komma till London, der den nya ministerens sammansällning fordrade hennes närvaro, men redan dessforinnan kalla till sig lord loha Russel. Den gamla ministeren förblir för undvikande af allåärernes stockning i ombetet till borjan af Juli. Rorande den nya ministerens sammansättning är ingenting bekant. Times omförmäler emellertid ett rykte, enligt hvilket. lord John Russel skall blifvit uppmanad att bilda det nya kabinettet uteslutande af rena Whigs, men nämnde tidning ädagalägger all lorden genom att följa detta råd, skulle i den nya ministeren nedlägga fröet till dess undergång samt yttrar sig belt olörtäckt till formån för de radikales delaktighet uti den blilvande styrelsen. På samma gång som spanmalsoch tarifbillen erbollo äfven 6, jernvägsbiller (deribland för banan från London till York) och andra biller kunglig sanktion. Den 24 förkastade underhuset med 420 röster mot 80 en af en herr Watson inbragt bill, som assig bland annat att lagarne emot Jesuilerne skulle upphäfvas, och nog har underhuset häri handlat ganska klokt, ty icke skulle det vara rådligt att befria Jesuiterne; desse kringsmygande ulfvar i sarakläder, från all: kontroll. Enligt Globe är lord Hardinge snart att hemförvänta till England, enär han yttrat önskan att blifva entledigad från sitt embete af generalguvernör i Ostindien. FRÅNKRIKE. Paris den 2535 Junis be förestående valen böra redan till en af dagens politiska frågor. De liberale hafva latit trycka de af Oiilon BarThiers och Billaut under dep. kammarens senaste politiska debatter hållna tal, och sprida dem i denna gestalt bland valmännen. Legilimisterna komma att i följd af instruktioner från hertigen af Bordeaux allmänt deltaga i valen, men skulle det äfven lyckas detta parti alt skicka några deputerade till kammaren, så är det likväl förbi med detsammas politiska inflytande. Regeringen räknar mycket på de till orleanska dynastien öfvergångne legitimister och underslodjer dem af alla krafter. lcert är det äfven, att en person, som med full visshet vet sig få bibehålla en ljenst, som årligen åt sin innehafvare lemnar en inkomst af mellan 4 och 5000 R:ar b:ko, icke, utan bjudan de och tvingande skål, nbegärförflyttning till en befattning, hvars hela afkastning (uthyrandet af en kroglägenhet inberäknad) ej lårer uppgå till mer, än umkring 1.500 fedr samma myntsort. Hvar och en i de administrativa förhällanderna aldrig så litet hemmastadd person vet, att, om en amnvibel ljensteeller embetsmun icke längre är vederbörande till pass, men de likfullt icke vilja blollställu honom för en chilcan. så ge de honom en vink om, antingen attbegåra sitt afsked, eller ock att varda förflyttad till någon annan obetydligare post, den man förmodar honom kunna sköta. Vi skulle härpå. om det behöfdes, kunna anföra en mångu erempel. hemtade både från tullstaten och andra embetsverk; men förhållandet är sedan längliga tider så allmänt kändt, att alla dylika citationer äro fullkomligt öfverflödiga, utom måhända för Hed. af Medborgaren. Skulle dock bem. Bed. nädvändigt vilja hafva ett bevis på, huru oändligt litet det af den i N:o 49 offentligsjorda voftickella dokument. rörande öfverste Ekenstams s. k. frivilliga afskedsansökan, i sjelfva verket betyder; så åre vi i tillfälle att genast framlägga ett sådant, och det så evident. att till och med sjelfva medborgare-redaktionen bör kunna inse och begripa dess fullgiltighet. Det beguf sig nemligen, att en härvarnnde tullljensteman, otrart efter att det blifvit bekant, att inspektorstjensten vid Blockhusudden genom hr Hlachs frånfälle var ledig, gick upp till öfverste Ekenslam och frågade honom, huruvida hr Ofversten ee ——— MAA