3) Detta af herr E. så kallade tillägg har sin egen historia, till krillen vi vid ett annat tillfälle torde återkomma. Lindbergs betyg under de 14 är han varit anställd i tullnerkets tjenst hade alltid varit till hans fördel, ända rtill 1848, då han ett par månader tjenstgjorde under kustchefen löjtnant C. B. Bundsen, hvilken. nf anledningur, som vi framdeles skole upplysa, stämplade honom såsom liknöjd i tjensten. lat, feg. oordentlig och Gud vet icke allt. Följden af detta af alla som kände Lindberg för högst orättvist ansedda tillägg blef, att Lindberg ingick till kongl. generaltullstyrelsen med sin afskedsansökan, i hvilken han bland annat yttrade, att den tillkommit af den orsale, att han ständigt sett sig vara vej ullenast ett mål för t. f. tulldistrikichefens. öfverste af Ekenstams oafbrutna förebräaelser och obestämda, vacklande, ej skriftliga, utan mundtliga anordningar i afseende på hevakningen, utan äfven för hans i vittnens närvaro gifna Shotelse att plåga honom (Lindberg) så mycket i hans (Ekenslams; maktastär ÅÅc. Det var vål detta yttrande som öfverste E. kom i häg, när han fästade lc. generaltullstyreloens uppmärksamhet på det åberopade tillägget. 4) Af den officiella, vidimerade afskrift af ofvananförda memorial, hrilken befinner sig i vår ego, ser man, att besagde memorial icke blifvit kontrasigneradt af tjenstförråttande distriktehefssekereteraren J. P. Härd. Detta ger ökad anledning att sätta tro till det inom tullnerket allmänt gängse rykte. att öfverste Ekenstam d. 26:te September uppsände blott en enda ansökning, nemligen Mottonis, och att de ondra först någon tid derefter afskickades. Härmed må det dock förhålla sig huru som helst — allt nog: generaltullstyrelsen fäste vid det af öfverste Ekenstam nppråttade förslag icke det ringaste afseende.