hvilket Red. af Medborgaren förmodade icke hafva utfallit efter vår önskan, alldenstund vi i vär tidniog hvarken offentliggjort det, eller den skrifvelse, som framkallat detsamma. Nu är imellertid förhållandet, att vi iche, i likhet med redaktionen af Medborgaren, gerna lope ästad i ozjordt väder; hvadan vi älven på detta Medborgarens? utfall icke svarade något annat, än all vi icke glömt tvistefrågan, men att om ock Medborgaren uti hvarje utbommande nummer, i aldrig så imperatoriska eller bevekande ordalag, uppmanade oss att taga till orda rörande osverste Ekenstams beteende vid den ifrägaställda tillsättningen af kustsergeantsbeställningen inom Halmstads tullkammaredistrikt, skulle han Medborgaren) dock icke vara i stånd att komma oss alt vika en enda harsmån från var en gäng uppgjorda, sanningen endast alseende och foljakteligen till målet förande sorsvarsplan. Deremot sorbundo vi oss anyo, att, när vi lunne tiden vara inne, d. v. s. när vi med spetsen af värt svärd kunde nå var stridslystne motståndare, kunde han vara fullt förvissad om, att finna oss beredde till den strid, hvilken vi ditintills, för att ej onodigtvis splittra och sorspilla våra krafter, hade undvikit. Ått vi äfven ämne att härutinnan hälla ord, torde Medborgaren, innan denna artikel blifvit afslutad, få tid och tillfälle att erfara. — (Forts. följ.)