HKHORRESPONDENS. Stockholm d. 25 Juni 4846. Den Kongl. samiljens afresa är, såsom tidningarne redan omförmält, bestämd till dagarna eller midsommar, sedan militär-dramat vid Drottningholm är utspeladt med morgondagen. Man omtalar, alt ösverresan till Danmark blilver mycket kort. Ryktet, art den ej skulle ske till Köpenhamn, utan blott till Sorgenfri, der Danska kongl. fomiljen skulle möta, är likväl ej sannolikt, då Danska blad omtala, att vistelsen blilver der tre dagar. i Under hela restiden lära inga ärenden af vigt soretagas. ÅAllt kommer att sta, såsom det star; man kan ej gerna säga: igå, som det gar. Elt rykte ville häromdagen understodja Posttidningens påstaende, att nåäriagslorsallningens grunder skulle blilvit så bestämdt beslutade, ati denna kunde nu utarbetas och således redan i höst kunna utfärdas; men det är all anledning, all ryktet är ogrundadt. Beslutet lärer blott varit ett utkast, och grunderna skola blifva jemkade efter de detaljbestämmelser, som man i hapitulationen med interessena tror sig hunna vaga stadga. Hvad som imellertid väckt uppmärksamhet, var Allehandas artikel om hden nya stadgan angaende försvarslose och till allmänt arbete forlallne personer. Man trodde, att den betydde en andring i principerna; men slutet al artikeln motsvarade ej hvad början låt hoppas. Denna erinrar deremot om dessa officiella tal, proklamationer och motiverade förordningar, som vanligen uti ingresserna innehålla de. vackraste och sannaste tankar, men i konklusionerna raka motsatsen. Sa finner man, at hela den granna ordstaten egent igen är ämnad at sorsvara inrättningen at tillsyningsmån ; och att lata tro, att kommunalväsendet skulle sa hela besatiningen med det så kallade lösdrifveriet. Man beholver dock endast se de reglementa iska stadgarna for alt finna, att kommunerna blot sa föda det folket, som polismakten, genom näriugsforlatningarnes vranghet och o:ättvisa, tvingar till atlt svälta, frysa och snatta, och att sjeltva lragan om det laga försvaret ytterst algores al de med polisen införlisrade korporationerna. ben första följden deral varder, ati ullsyningsmännen? icke blilva andra, än dessas polisagenter, ty ingen annan än sådana dager sig ett bestyr, som gor dem till polisens drängar. i Det är mycket vackert att tala om föreningar för att skalla arbete och skydd at de arbetslose och ät straffade brotuslingar ; men älven sadana måste grunda sig på, att de lättre klasserna bafva ett interesse dervid; men de hafva ej ett sådant, så länge lagarna berättiga dem att tvinga de arbetande att arbeta åt dem, samt att de arma skola i de bättre se medmenniskor, värdiga deras förtroende, och icse endast beräknande skyddsherrar, hvilka gifva sig gudlighetens och välgörenhetens utseende, sedan de sorut genom sin egennytta förstört arbetarnes och deras barns rätt och vålfärd. Lösdrifveri-stadgans halfhet och brister kunna bäst försvaras med den förklaring: att man ej hade nog mod att förut göra en sann och rättvis reform i näringslriheten, och icke nog tillit till egna krafter att taga arbetets försvar emot Aheloch balsherreklassens egoistiska ansprak. ADerföre mäste man bibehålla en, icke endast naturlig, utan i sjellva verket olaglig (w i srundlag och allmän lag finnes den ej) skillnad mellan Svenska folket, i privilegierade husböner och till deras tjenst, under ett sken al srivet, i verkligheten tvungne arbetare eller trälar; ch derföre blef allt så otilllredsställande, som et inom kort kommer att visa sig. om man å ena sidan kan tadla regeringen ör denna brist på energie, måste man likväl den andra erkänna, atv hon har svärt, nuvera, alt hjelpa saken; ty der är en sanning, lt i denna angelägenhet sjelfva medelklassen