råttsfrågorna skiljas frän reglementariska ordningar, vill jag likväl ej neka, att det kan vara en fördel vid densamma. Denna är: att man nu på ett enda ställe ser hela denna godtyckets utväxt på vär gamla lagstiftning för frie män. Detta skall för den verkligen tänkande delen af folket och för den delen af detsamma, på hvars skullror bördan af allt det orättvisa och skadliga i institutionerna tyngst saller, underlätta mödan att en dag kunna ädagalägga hela det eländiga i denna undantags-lag, hvilken i samband med vär tjenstehjons-stadga, genom en våldsam och olaglig tolkning kommit, att såsom ekonomisk lagstiftning bero af det monarkiska godtycket och af en aldrig förnöjd aristokratis ständigt vexande anspråk. Nekas kan imellertid icke, att det i den närvarande tiden icke är lätt att gå fram till det mål, som borde ju förr dess heldre eftersträfvas. En omensklig, hård, egoistisk anda råder inom en stor del af den sjelfegande klassen. Det finnes en mängd herrar, som anse sig berättigade till alla möjliga inskränkningar i den enskilta friheten, då det gäller de ringare klasserna. Då dessa nu i all väg hafva sett, huru man parlamenterar med dem och deras företrädesrättigheter, utan att våga taga ut steget för den allmänna rättvisan, så blifva de allt djerfvare och djerfvare. Man såg ock vid sista Riksdagen, huru modet svällde, då de märkte, att deras opinioner ansågos nödvändigare alt inhemta, än att följa de principer af Sanning och Rätt, som verldserfarenhet religion, grundlagar, revolutions-medgisvanden och samvetet gemensamt lemnat at Svenska Regeringsmakten, att genast, obehindradt och grundligt göra gällande i en mängd samhällsförhallanden. Att nu drifva dessa tillbaka i sina iden, är icke lätt. Men nog ginge det ändå, om man med allvar och beslutsamhet handlade i lagens och mensklighelens anda. Och det mäste en gäng så ske. Under det man sålunda icke har skäl, att vara fullt belåten med dessa angelägenheters gäng, gläda sig deremot nu handeln och nagra vigtiga näringar at den lättnad, som nedsättningen i Sundska tullen och i kanal-afgiften för Holsteinska kanalen blifvil as Danska regeringen medgilven. Den är icke obetydlig, och kommer rätt väl till pass, fastän den ej egentligen lärer kunna tillskrifvas den Svenska, utan den Preussiska diplomatiens verksamhet. Imellertid få vi draga fördelen deraf, gemensamt med Preussarne och Engelsmännen. x Xx