Så lefde hon sorglöst midt ibland den dagligen växande skaran af tillbedjare, då hon plötsligt märkte en mörk sky vara i annalkande på sin husliga lyckas horizont. Ibland svärmen af hennes satelliter gjorde sig Roger — en ung skriftställare — bemärkt derigenom, att han visade sig kallare, än alla de andra. Han var sparsam på smicker, sällan eller aldrig sade han Helena en artighet, och likväl kände hon sig dragen till honom, mer än någon af de andra. Bankiren hade gifvit honom tillåtelse att besöka sin hustru dageligen, hvilken timma som helst, och genom sina snillrika samtal fördrifva tiden för l henne. Efter denna tillåtelse besökte Roger Helena hvarje morgon, alltid vid den tiden, då bankiren ; var sysselsatt på börsen. Det lätta behaget i hans i konversation var för henne ett underhållande nöje, som på ett angenämt sätt sysselsatte hennes upprörda själ, och emedan han aldrig yttrade en bokstaf, som hade utseende af smicker, så kände hon sig i hans sällskap så glad och otvungen, som ha; de Roger varit hennes egen bror. På detta sätt hade han småningom, såsom en snillrik sällskapsman, blifvit en gerna sedd vän i hennes hus. På klockslaget elfva infann ban sig, rökte en cigarr (hennes man hadenemligen de finaste Havanna-cigarrer, din fantasi förmår tänka sig) sam