jag icke rätt, min gamle vän, om jag kallar denna nya Helena en blomstergård, full af de skönaste blommor, en pro-memoria på alla älskvärda egenskaper? Har jag icke rätt, om jag säger, att hon har de skönaste ögon, de mest retande läppar? Har jag icke rätt, fullkomligt rätt, om jag säger, att tillochmed den skönaste madonna är ful, om hon icke har vackra läppar? Du stränge konstdomare öfver qvinlig skönhet, är du icke ense med mig derom, att vackra läppar äro ett oeftergifligt vilkor för qvinlig skönhet? Fruntimmer borde icke allenast hafva vackra läppar, utan äfven något annat vackert.) Fy hvilken misslyckad qvickhet, hör jag dig utropa. Du har rätt, Robert. Jag kunde prygla mig sjelf, om jag icke vore öfvertygad om att mångfaldiga andra tillåtit sig ännu uslare ordlekar. Madam S, hvars retande lippar äro föremål för min djupaste beundran, tillhör, som du vet, det slags fruar, som man kallar snillrika, Två gånger i veckan samlar sig i hennes salong en mängd författare, hvilka i allehanda versmått antända rökverk för hennes skönhet: i dag linda en rosenröd madrigal 2) ordleken i originalet kan icke ösvorsättas, det heter nemligen: Frauen missen nioht aur vieleLippe, sondorn auch otWasDetltmold haben.