HKärleken är en Cigarr. (af E. M. Oettinger.) L Just i denna stund, min värde vän, emottog jag en cigarrsändning. Anblicken af det kinesiska halm-emballaget väckte redan hos mig en ljuf aning. Begärlig att göra mig bekant med det inre värdet af denna kista, anställde jag således genast ett försök. Menniska, vän, engel, hvarifrån får du dessa cigarrer? Du säger, att det är Abdul-Medschid-cigarrer, som du erhållit direkte från Turkiet. Himmel, hvilken lukt! Alla Arabiens vällukter måste träda tillbaka! Vid profetens skägg! Sådana cigarrer måste Allah och hans odödliga jungfrur (Houris) röka i paradiset. Jag är förtrollad, hänryckt; jag måste omfamna dig! I morgon anställer jag en sgigarr fest, till hvilken jag inbjuder mina bästa vänner, för att äfven låta dem blifva delaktiga af denna njutning. Du känner väl vännen V, denne stora cigarrkännare, hvars smak är så svår att tillfredställa. Hvad skall icke han göra för stora ögen, då jag presenterar honom af dina Abdul-Medsehids-cigarrer. Han, som aldrig i sitt lif gråtit, skall utgjuta glädjetårar vid detta tillfälle. Äfven våra öfriga vänner skola dela vår hänryckning och välsigna dig, såsom orsaken till all denna glädje. Se, min vän, liksom det fordna tider gafs meda