Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1846, sida 2

dingen anbefallde Magistraten uttaga och insända de ifrågavarande medlen, föranlåtes Magistraten fästa berr Landshösdingens uppmärksamhet deruppå, att Magistraten, som på grund af de för staden i nåder utfärdade privilegier och sedermera meddelta Kongl. resolutioner, eger exekutionsrätt öfver staden och dess omÅråde, icke kan i exekutionsärenden af hr Landshtöfdingen emottaga befallningar,utanidylika fragor endast har embetspligt, att å hvad herr Landshösdingen äskar, fästa det afseende, hvartill Magistraten, i hvarje serskildt fall, sinner lag och sakens beskaflenhet föranleda. Gölbeborg den 4 Juni 4846. P. Ekman. Anders Brag. R. Weinberg. C. E. Svalander. G. F. Holmgren. G. H. Hegardt. A. W. Björck. J. Bagger. Claes Prylz. a Konungens Besallningshafvande bar å denna skrifvelse aflåtit ert genmale, till hvilket vi en annan dag skole återkomma. —— — För att kommuniceras Herr landskamereraren Holwgren, bar Konungens härv. Belallniagsbafvande, enligt hvad vi från säker band veta, till Magistraten osveriemnat ett af Konungens Befallningshalvande den 26:te sistl. Maj meddeladt utslag, hvarigenom bemålte landskamererare blifvit alagd ersätta 300 rdr banko, hvilka, till underdanig soljd af Hogisalig Hans Maj:t konung Carl XIV Johans nådiga befallning, blifvit använde till uppköp af spannemal för fattige uti Strömstads stad efter 4850 ars missvext. Landskamerer Holmgren skall icke bafva deltagit uti anordningen, hvarigenom ifrågavarande summa blifvit forskjuten utaf kreditiv-medlen; och ehuru kongl. kömmar-rättens advokatliskals-embete, i anledving af allmänna magazinskontorets anmärkningar, förklarat, att det icke funnit landskamerern Holmgren hafva äsidosatt någon på honom beroende ätgärd, som kunnat leda till vinnande af ersättning för medlen, eller äga fog att sullsolja den emot landskamerer Holmgren väckta ansvarstalan, samt Kongl. Kammarrätten , i soljd häraf, lärer föreskrifvit, att målet borde behandlas såsom en afskrifningsfråga, har Konungens helallningshafvande likvål lunnit sig tillständigt att inträda på Kongl. Kammar-rättens område , det vill säga , att i annan ordning, än den af Kongl. Kammar-rätten soreskrifna , behandla målet. — Vi tro ej att landskamerer Holmgren härmed finner sig beliten. — Imellertid anse vi oss tills vidare böra innehålla med vär äsigt i hvad mohn det kan vara billigt, lämpligt eller lagligt, att en embetsman bor godtgöra en gåfva, som i Nåder blifvit gifven af konungen. — När vi erhållit del af kongl. kammar-rättens skrifvelse och konungens Befallningshafvandes utslag samt de besvär, landshamereraren Holmgren deröfver troligen kommer att anföra, skole vi aterkomma till frågan, hvilken, ehuru af ringa betydenhet i afseende på pehuniåra beloppet, dock innefattar ganska mycket al vigt uti principen af hvad som är rått. Med afseende å utarbetande af förslag till