Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1846, sida 1

— — — —— ———— sofl hemtade giftet på sitt rum och förgiftade lermed i fru Ekvalls närvaro så väl spenaten som den smörgas hvaraf Maja Stina Forsberg dog. Maja Stina Forsberg skulle afdagatagas, emedan bon troddes hafva kännedom om brodrens giliskaflning och sormodades icke kunna tiga så väl som han. Att Esvall fatt gift i hafresoppa förnekade Sofi alldeles. Eftet mordgerningen hommo mor och dotter öfverens att hvälfva skulden på Hedda Thorman, och soregilva ott hon mordat Maja Stina Forsberg, såsom medveten af hennes hafvandeskap, samt att derigenom göra troligt, det Ehvall oförvarandes satt med al viltblandningen. När tansakningen började, latiades emellertid det beslut, att Sofi ensam skulle taga brottet på sig. Hon hade också åmnat sortsara dermed och sålunda freda sin mor från bäkte, hvilket äfven hennes belsning genom Madam Brandstedt antyder; men sedan hon ou suttil så länge i morker och ej fick nagot lugn, kände bon ett behos att yppa allt. For att alleda misstanhan, bade Fru Ekvall och Sofi öfverenskommit att soregilva, det älven de varit sjuka af gill. Sosi sritog nu alldeles Hedda Thorman fran all delaktighet i mordet , och sade sig ej heller känna nägot rorande Heddas foregilna nalvaudeskap. Efter mordet skall Fru Ekvall och Sofi flere ganger samtalat derom och då varit mychet ledsna , samt önskat att gerningen aldrig skett. I sammanhang med denna bekännelse, afhördes åtskilliga vilinen som samtalat wed Sofi elter hennes ankowst till lasarette. Bland dessa berättade Doktor Holmbom: att Sofi ej mindre för honom än andra sagt, Jet bon verkställt socgiliniagen å fadren och Maja Stina Forsberg ester sSomrad med modren, på hvilken hon for egen samvetlslrid ansåg sig nödsakad bekänna; äfvensom förklarat, att Hedda Thorman och Wilbelm Ekvall voro i mordgerningen oskyldiga; och bade hon ju sorr desto hellre velat gora denna bekännelse insor rätten. All Sosi, som varit a lasarettet sedan i Lordags ljorton dagar, belunnits vara vid full sans utom under forsta veckan , da hon varit af matugbet angripen. Hustru Gustafva Leijon, som skott Suli , art bon sunnit benne plagad af samvelsqval och rädd lör morker; att bon bekänt sin shu:d, beklagat sina syskon om mod-en bletve häktad, sagt att modren var med om brottet, och yttrat, att bon bellre ville vara i den morkaste arrest, ån att modren skulle kommadit. Likval hade hon mycket talat i sortachta ord. bigan Maja Stina Andersdotter: att bon hört Sofi flere ganger, och så ofta fraga derom varit, säga att bon och modren varit i samrad at tillaga och ge Ekvall gilt; att bon ej lalt om Maja Stina Forsberg ; att hon varit redig tll sorstandet utom i borjan da bon var besynnerlig och radad eller skymningen. Alla villnena intyga aw Sofi varit lugnare efter bekännelsen. Straxt på eftermiddagen begärde äklagaren att inspekloten Gran matte höras i alseende på atskilliga uppdtag, som han vid middagstiden skall hafva erhallit al Fru Ekvall. Gran sade sig iche halva emottagit nagot annat Uppdrag än all forvara Fru Ekvalls nychlar, och anholl alt han nu matte la ostvelemna dem i rältens sorvar, bvilket ock skedde , men pigan Anna Charlotta Andersdotter vitinade: att Fru Ekvall sagt till Henriette, att hon sbutle sörsesla flere bref; och derjemte bedt sin sosterdotter Eva Wessberg uppbranna flere bref, som lago i en byrålada. Fra Ekralls försvar emot beskyllningen företedde ingenting annat än sonderslilande tvister med dottren, hvilken hon beskyllade for lognerska, och ett ideligt bedyrande om sin oskuld och omedvetenhet al brottet: Hedda Thorman förnekade enträget så väl all delaktighet i mordet som alt hon nagonsin varit halvande. Malet uppsköts till en dag längre from i månaden. håradsråtten förklarade emellertid Fru Ekvall skyldig at träda i håkte; och beslutades ooh ; I ;