Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1846, sida 1

framkallade af lokal-sörhällanden mera än af allmän princip; och således icke bafva ett allmännate interesse. : Mycket annat vore i den saken alt säga; men då kunde vi lätt blottställa oss för att blifva beskyllde för lritänkeri, och saken tjenade till intet, på en tid, då man är mer benagen alt predika, än att handla i kristlig anda. Utur Calmare-posten reproduceras, med sörsattarens tillatelse, den bekanta artikeln om svenska allmogens karakteristik, af K. K—g. Den är utaf det slags arbete, som kan lika gerna berommas som fördömas, just emedan ingen kan uppfatta ämnet och ingen kontrollera uppgilterna. För att sader åtaga sig att skildra ett helt folks karakteristik, erfordras mera egenkärlek än kunskap, och då kan man finna, att när rätt mycket af den sednare måste egas, för att blott kunna tänka på försöket, måste den förra vara så betydlig, att den lätt förvillar omdömet. Imellertid kan skildringen såsom poetisk diletlanlism gerna passera; annorlunda blilver den väl ock icke betraktad. Dagligt Allehanda bar meddelat justitie-statsministerns memorial, jemte förslag till reglering af Rikets Läns-, Håradsoch Stads-sängelser. Det synes utvisa, alt man, så fort ske kan, vill söka afskilja ransakniugsfångar ifran de domde, en åtgärd, som är af stor vigt. Alven synes att enslighetsfangelser skulle snart användas for dömde sangar i de fall då högst två ars fängelse är ådomdt; och detta är mahända ett sorsok att göra. beremot saknar nan all tanka på en särskild behandling af det yngre slägtet, hvilket behlagligtvis, till soljd af en mangd förenade omständigheter i vårt land, är så mycket utsatt för inveckling i brott, och som genom den harda behandlingen förbärdas och bildas till ohjelplige brottslingar. På det hela synes sörslags-arbetet, efter det skick bvari sjelfva principfragorna om strafflagarna nu befinna sig, vara temligen omsorgsfullt utarbetadt. bet beror nu af de myndighe er, som skola höras, att albjelpa de brister, som nödvändigt i ett sadant utkast mäste finnas, då ej alla lokalsörhallanden kunnat vara kända och blilvit pröfvade. Allehanda har älven meddelat de bufvudgrunder , som kommitten för skatteoch uppbördsväsendets lörenklande inom sig öfverenskomimit alt antaga för utarbetandet af silt underdaniga utiatande. De äro i allmänhet ganska välbetänkta. I den anda, som förut dels inom Rikets Ständer, dels af tidninaspressen blilvit sorordad, skulle naturul prestationerna upphöra med nuvarande indelnings och rävtetagares afgang — och älven forut för dem, söm dertill frivilligt samtycka. De många räntepersedlarne skulle förvandlas i blott spanmål och penningars; alla indelta räntor , m. m. ingå till ett enda verk, och derisran bestämda belopp utbetalas tll löneller råntetagare; marhegangen ä spanmalen skulle sättas efter tio ärs medelpris och gälla för fem är: uppbörden ske i två terminer (hostetiden för alla personella , värtiden for alla af fast egendom utgiende utskylder) de förra sammanslas till en enda. Afven skulle alla diverse-verks hehällningar och kassor sammanslas i en enda och förvaltas samt förräntas eller enahanda grunder, ålvensom medel will atsedde ändamal deritran utbetalas. Nagra ledamöter fortfara med arbetet å förslaget, Intill dess kommitterade samfäåldt aterförsamlas i host. Winterbladet recenserar det lilla interessanta arbetet: Carl MI och Max Emanuel af Wärtemberg, al Sigmund Schott, och gör i synnerhet ganska tänkvärda reflexioner olver den forre, sasom härsorare. Redovisningen sor Prosessor Wahlbergs sista soreläåsningar, saväl i Åstonbladet som i Allehanda äro af interesse. En liten nätt anmälan läses, om ett utkommet arbete, kalladt: Skalden Tngelman, mianes