traktar ofvan citerade 2. 6). — krigs-siskals-embetet betraktade också saken från samma synpunkt, då den säger sig anse Blom icke kunna undgå extrajudiciell nåpst, för det han, utan föregängen anmälan hos sitt befäl, vid mönstringen klagat?. — Ias. tror sig således hafva visat, att krigs-rätten och krigs-fiskalsembetet, med åberopande al samma 2. i krigsartiklarne, bäda yrkat detsamma å Blom. Men nu sinnes, förunderligen nog 7), en annan 2. i krigsartiklarne, nemligen 15:de Cap. 6 2., hvilken till större delen opphåsver all, ofvan citerade 2:s kraft och verkan. — Der står nemligen aalt vid generatmönstring hvar och en af truppen, som tror sig äga skäl till klagan, må den sramföra vär ban kommer fram till Mönsterbordet, elc...4. — Enligt denna 2 frikände också krigshosråtten Blom frän allt ansvar i denna del. Hvilkendera af dessa paragrapher är nu den rätta? 8) Hvarföre skall en domstol dömma elter den ena och icke så gerna efter den andra 229) — Tvenne prejudikater, gilne af krigshosrätten inom en kortare tid, hafva bestämt, att det är den sednare, som bör följas. Ålt denna sak förut varit oklar till och med hos våre högste militäriske lagskipare, visar sig bäst deraf, alt krigssiskalsembetet yrkat, att den ena, krigshosrätten åter, att den andra 2 skall följas. Också har ej heller krigsholrätten fäst sig härvid 19), men i stället plikisällt krigsrätten sör det i anseende till formen af rättegången oriktiga, då den skiljt målet i tvenne delar, dömt Blom för en del och underställt krigsbofrätten den andra delen, i stållet för att utagera målet i sin helhet och sedermera underställa krigsbofrätten alltsammans. Det är på protokollssoranden, (den ende juridiskt bildade i hela rätten) som skulden för ett sådant fel i synnerhet faller, så mycket mera som just krigsart:s 14:de cap. 41:sta 3 säger: dalt Auditören isynnerhet åligger att ansvara det en ren och ordentlig rättegäng varder vid krigsrätt iakttagen.a S) Men det var icke den na, utan 15:de kap. 6:te 2:n, hvilken krigsrätten borde hafva iagit i betraktande. Det var efter den , som Blom handlade, och foljaklligen var det äfven efter den, som hans handling skulle bedömas. 7) Vi kunne icke i detta fall dela insimdarens förundran; men väl förundre vi oss högeligen öfver, alt icke 15:de å:n i 2:dra kap. krigs: arlihlarne blifvit genom en generalorder unnullerad, och vi göre det med så mycket mera skål, som insändaren sjelf medeifrer den hafva blifvit upphäld af sladgandet i Å :de kap. 6:te 2:n af samma artiklar. 3) 6 te 2:n i 15 de kap. krigsartiklarne. Krisjshofråtten har tvenne särskilta gånger medelst utslag besvarat denna fråga. Ins. medgifver äfven något lanyre ned så vara förhåällandet. 9) Ja just det. IIvarföre dömde icke krigsrätten Blom efter det lagrum, som befriade Blom från ansvar? Målet skulle ju i alla fall underslallas krigshofrättens pröfning; och karlen hade följaktligen icke kunnat undgå den extra judiciella beslrassningen, i handelse sistbemälte domstol funnit honom deraf hafva gjort sig förljent. 10) Vi erkanne att vi i detta fall uti vår relation om målet begått ett misstag, hvilket dock, hvad sjelfva hutvudsaken betraffar, iche i ringasle mån upphåfver råltsenlighelen och befogenheten af våra vid den gjorda anmårkningar. Redaktionen. EEE Prins Ludvig Napoleons bref. a Prins Ludvig skref, såsom förut omnämnts, vid sin ankomst till London, följande bref till utgilvaren af Journal de la Somme. (Min bäste herr Degeorge! min längtan alt se min far ännn en ogno I denna verlden inledde I — — — — ——— —T————— —— — ———