Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1846, sida 1

seqvent genomsöres, måste det vål å solkets sida vara billigt, att expeditions-taxan äfven utsträckes till de der embetsmännerne med nål och trå, syl och pryl, hyfvel och buggjern, slägga och fil, o. s. v. Visserligen har man redan äfven i detta afseende tax-systemet infördt för de der embetsmännen, som kafla brod, syfta malt, och siicka kallvar; och Gud skal veta, all det ej lofvar mycken tillsredsställelse med ett sådant systems utsträckning; men om detta imellertid skedde, med all förmynderlig konseqvens, till allt; så kunde man sannolikt boppas alt se befängdheten så pass. praktiskt blottad, att hela det embetstryckta folket skulle mangrannt resa sig mot ett handelsoch näringstvång, som hittills endast kunnat bestå derigenom, att det icke hann väl införas, innan man af dess uppenbara otjenlighet nödgades modifiera dess påbud, ofverse med öfverträdelserna deraf och ingå på ständiga estergilter. Skulle nu en reaktion lyckas att trotsa folkets ersarenhet och rotsasta öfvertygelse, så vore väl den saken snart expedierad. Den statsmannavishet, som nu behosver åratal att fundera på en så enkel sak, som menniskans frihet att ärligt försörja sig med sitt arbete och sin omtanka, utan alla i förväg lagda hinder , skulle då se sig tvungen, i stället för att nu undertekna en billig kapitulation å embetsmännens sida, att snart underskrifva folkets oäterkalleliga beslut : att enhvar, som anmåler sig och erlägger derför stadgad afgilt, äger ati idka hvad yrke han behagar; att mot ny algists erläggande förändra yrke; samt att försälja sitt arbete huru och hvar han tjenligt finner; allt endast med iakttagande af de stadganden för ordning, säkerhet, renlighet och beqvämlighet, som kunna anses nödige. Rätt löjligt är det att se insändaren advocera för alt bortvända kraften af borgar-ståndets egen förklaring är 4842, neml. att skräordningen och handels-reglementet icke äro gilne såsom privilegier för ståndet, utan äro reglementariska stadganden,som detberor af konungen att förändra och upphäfva. Deremot säger han, att alla det ständets protester vid andra riksdagar skola anses gihiga. Det är säledes blott då , när ståndet tydligt yttrat sig om sjelfva den ifrågavarande principen, som dess beslut icke är lagligt ; men icke så då, när ständet blott i allmänhet ropat mot alla modifikationer af densamma. Så bevisar embetsmännens president sina satser ! Man talar här mycket om tvenne regeringsåtgärder, som nyligen blifvit bekante. Den ena är, att så höga böter blifvit stadgade sor dem, som anskaffa bränvin till fångar, korrektionister m. sl. utan tillåtelse, att de arma menniskor, som gå sådana ärenden, aldrig kunna dem utgöra , utan såled s komma att sjelfve besolka fängelserna: en sak, som säkrast albjelpes genom bevakningens ordentlighet, och hvarfore denna ju af det allmänna bekostas. Den andra är, alt man i Jemtland börjar att inqvartera tullbevakningen i bondgårdarne — en åtgärd, som väl kommer att vålla många, icke alltid komiska scener. Detta onus har förut alltid stått i direkt eller åtminstone indirekt samband med rikets krigsväsende; och det kommer väl att anses såsom en följd af det inbördes kriget, som tullsystemets nya organisation alltmer utbildar, alt nu älven besökare skola öka detsamma. s xx A ERROR . LR Be co PF rr B RR ER AR