Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1846, sida 2

————— — — — med dem blir den tråkiga längrakten kort, och sköldpaddan, tiden, den jollra de bort och fylla båd hjerlan och fickor. De kullra omkring oss, som dufvor i fålt och göra kasernlifvet husligt och sälll; men fordra Jobs tålamod ufven. Sen, om man för långe sw håller till en och ur samma bägare dricker allen, blir smafen naltslanden och dafven. Så noga vi räkna ej med deras tro — och ge de oss korgen, får dervid bero, vi älska dem utan fördomar ; Ah! vår kärlekshandel den driss i parti, förutan att smuggla, ty täflan är fri, och skiftande traffar och bonmar. Ja nog kyler älskog af lidelsens ugn, som halsbränna bränvin, men stör ej milt lugn och slucks snart i lidelsens tummel; Vaptiten den retar och smakar bra först, men vacker, förlegad, opp ackel och törst, som punsch, dagen efter ett rummel. Mer skönt är att, mössan och sjelf på treqvart, få skjuta som Jehu, i sadeln en fart som går öfver stenar och stockar, och rycka så vildt som en syndaflod fram, en hvirfvelvind likt i en molnsky af dam, med fladdrande flygel och lockar. I trettio vintrar jag stått vid min korps, och tjenar väl ännu så lingt jag förmår så troget som riddaren damen;