tuwyo ————— -F—uar OO9: ——— — — ————————— VR — te liktidigt inträdde i sabriksverksamheten, finna ett gynnsamt ögonblick, för att företaga den nödiga andringen i lagarna, då det dock under sådana omständigbeter skulle blifva rakt af omöjligt, att den allmänna opinionen till trots upprätthålla en Jag, som upptar en tull al 46 sk. vid ett pris al 56 sk. Man bör derför begagna det innevarande ögonblicket af lugn och vålmäga, för att desinitift reglera saken och på förband alskära alla förargeliga diskussioner. Sedan premierministern på sä sätt ädagalagt den föreliggande åtzärdens oalvislighet och olägenheterna af ett sortfarande af sakernas bittillsvarande tillstånd, yttrade han sig slusligen öfver sin personliga ställning i denna fråga, älvensom i alseende på dagens stridsfrågor i allmänhet uti följande ordalag. (Jag kan hvarken låta påbörda mig eller mina kolleger skulden, att vi blifvit otrogna de oss tillkommande pligter. (hisall.) Jag tror ej, att vart fäderneslands institutioner lidit något lorsäng under vär förvaltning af regeringen. (Bifall.) Den ådle lorden (3. Russel) uttalar den sorhoppningen, att de diskussioner, byilka hotat alt störa bibehällandet af de fredliga förbållandena till Forenta Staterna, mätte bringas till ett lyckligt slut. Jag tror, att jag till vederläggning al vissa insinuationer, som skulle vi prisgilvit fåderneslandets ära, kon åberopa , mig på den af oss beträdda vägen — jag tror, alt jag kan aberopa mig på regeringens förhållande, när jag påstar, att det varit vår allvarliga önskan, att på hvarje med nationaläran förenligt vis underhålla vänskapliga sorhallanden med hvarje land på jordens yta. Denna grundsats kommer, så länge ledningen af allmänna angelägenheterna är oss anförmodd, att älven i alseende på reglerandet af vårs olyckliga stridigheter med Förenta Staterna fortfarande blifva värt ögonmärke. (hkisall.) När jag kastar en blick på kyrkans ställoing, på aristokratiens inflytande, så kau jag icke gilva mig skulden att hafva beträdt en väg, som, oförenlig med konservativa grundsatser, vore egnad att sätta någon lagstifltningsgrens eller någon inslitutions privilegier i våda. (hilall.) Mitt allvarliga sträfvande bar under min embetsutölning alltid gatt ut på att bibringa detta lands folk den öfvertygelsen, att legislaturen är litvad af den upprigliga onskan att utolva sin lagstiftande makt enligt billighetens och rättvisans grundsatser. (lilall.) Jag hyser den allvarligaste tro, all det högsta mäl, som vär eller hvilken annan regering som hellst är i ständ att fatta, består uti att höja de solkklussers sociala tillstånd, till hvilka vi vid förrättningarne af val till parlamentsmedlenumar ej bringas i direkt beröring. (bisall.) Jag ville bibringa dessa klasser den olvertygelsen, att det varit vart syftemäl, att så fördela skattebördorna, att vi befria naringsslit och handarbete från alla otillbörliga yåla. yor och lägga dem, så vida allmänt väl det medgifver, på dem, som äre battre i stånd att bard dem. Jag skådar landet i full fred, jag ser, all alla upproriska rörelser upphört, jag ser, att allmänna sortroendet titltager och ökar sig i soljd af det sorlarande, J valt för att befria handelu från inskränkningar och näringsfliten frän orättvisa bördor; bvarest var missnoje, ser jag belatenhet, bvarest 070 herrskade, varsnar jag frid, bvarest loyalitet selade, der ser jag den hafva ålervändt: jag ser, att man i allmänhet är benägen att sätta förtroende till er och icke bringa frågor till diskussion, hvilka beröra vära institutioners grundvalar; fråntagen J mig imorgon min makt, kunnen I dock ej berolva mig den öfvertygelsen, att jag användt den mig anförtrodda makt och myndighet hvarken till förderfliga eller egennyttiga ändamål, eller till tillsredsslällande af min äregirighet eller till ernäende af personliga assigter. (Högt bifall.) Men mitt strälvande har alltid gått ut på att bibehålla fred med utländska makter, så vida nationens ära och värdighet det medgaf, att skydda hvarje statens rätt, att oka det allmänna förtroendet IM ana Kaslat gah att genom utöfvande af o