hedervärde herren, kronans nuvarande förste minister, som varit med herr Iluskisson i kabinetlet och som, ehuru med sörsigtlighet, deltagit i berr lluskissons fribandels-åtgärder, men om hvilken man visste att han till principen hyste samma åsigter som Huskisson till förmån för den fria handeln och emot skyddstullsystemet. (Hör! hör!) Äfvenledes hade det, hvad katbolikerne beträllar, varit samwe mycket hedervärde herre, som föreslagit emancipationsakten och upprepade gånger förklarat, att denna lag icke maste åter upphäfvas, utan sastmer så väl efter andan som bokstafven iakttagas. Hans åsigter öfver fri handel och skyddstullsystem hafva sorst och främst föranledt spanmalsbilleu af är 4842 och under tidens lopp den af är 1846, äfvensom hans åsigter beträffande katholikerne Maynothbillen, som förra sessionen funnit så hästigt motstånd. Och nu frågar jag, hvad är då detta stora konservativa parti? Hvad annat, än en förening af män för att störta en minislere, som icke behagade dem. En förening, som, då den sjelf lick makten i sina bänder, fattades bvarje föreningsband och bvarje gemensam princip. (hisall.) När motståndet rigtades uteslutande emot vissa enstaka atgärder af Whigminislteren, när man dag för dag fann något att tadla i dessa atgärder, utan att någon allmän priucip i oppositionen gaf sig ullkänna, när partiet med bevingadt lopp ilade utsigten på slutlig seger till mötes, huru kom det sig, att ingen af herrarne frågade: Hvad mande väl blott dessa väldiga förberedelser betyda! Eller skulle de hafva låtit tysta sig dermed, att man icke kunde gilva dem något svar, förrän ridån blifvit uppdragen, förrän partiet verkligen var vid styret? Billigtvis kan begäras, att de redan under sin opposition skulle ölverenskommit om en gemensam princip; men då detta ej skeit, så kan det visserligen ej ölverraska, alt herrarne finna sig narrade genom denna ocb andra åtgärder. Dock äfven den mycket hedervärde baroneten mäste jag tadla. Han skulle ej utan grund legat i bakbåll med sin åsigt, utan öppet framlagt de principer, efter hvilka ban var sinnad aut handla (högljudt bifall af protektionisterna), principer, mot hvilka jag har föga att anmärka, huru mycket de ock målte tadlas af herrarne midtemot. Men alt vecka på vecka, är på ar ej hafva nägot annat ögonmärke, än en ministeres stortande, under det dervid fred och lugn i Irland, bela rikets säkerhet och välfärd sättes på spel, det var ett grundsel i det konservativa partiets sorsarande, och det gör mig ingalunda ondt, att detta fel soranledt dess sillintetgorelse. Jag kan beundra kavaljererne af 4645, som hafva kämpat för sin monark emot folkets rättigheter; — jag kan beundra Jakobinerne af 1745, som hämpade för Stuartarne emot huset Hanovers, enligt min åsigt, rättvisa sak; jag kan hos begge boundra den ridderliga anda, den beslulsamina loyalitet, den fasta ihärdighet vid djupt rotade asigter, hvilken dref män till strid för dessa begge olyckliga saker. Men om jag betraktar det segerrika partiet af 4844, så finner jag en sådan brist på all ridderlighet, på all gemensam princip, att det, enligt min åsigt, är vida båltre, om min, hvilka i sina grundsatser alvika så mycket från bvarandra, icke längre blilva förbundna med hvarandra genom partibandet. 5 Till slut yttrade Lord John Russel det hopp, att upphåfvandet af spanmalslagarne i nuvarande stund, då en fredlig sinnesstamning ger sig illkänna i Förenta Staterna, skulle bidraga lertill alt gilva at sreden emellan de begge länderna en sortsarande sast grundval, och sade sig tillika med tilllorsigt sorvånsa, att Öfverhuset, om billen ginge igenom i Underhuset med stor majorilet, icke skulle underlata att sanktionera densamma. ö A 7 QA.. OM HORN cm