Revy af Stockholms-Tädningarne. Postoch Inrikes-Tidningar lemna utur den danska Berlingske Tidende en osversatt artikel: Om jordstyckningen i Danmark, i hvilken drifves den sats, att staten vuune mest, om familjerna kunde förskaffa sig sit underhåll på annat sätt, än genom jordlotterna, och alt man sålunda ej bör genom jordegendomens klyfning föröka antalet af dem, som till blott en del kunna lesva af de små jordlotterna. llela tankegången är så skel, att, om satsen skulle konseqvent tillämpas, borde ingen annan jordbrukande befolkning finnas, än de stora egendomsegarne med sina familjer allena; men allt hvad som blott antyder motstånd till hemmansklylningen behagar vår Post-tidning. Det putslustigaste är, att den i sammanhang med den danska artikeln ansor hvad den bekante Rainal otirat om jordb:ukets företräden, nemligen: alt hvarje välstånd, som ej leder sitt ursprung från detsamma, är konstladt och prekärt: att da manusakturerna stigit till den bojd, att deras bestånd beror afen handelskris, elt krig, o. s. v. landets lugn lätt är i fara, genom arbetarnes sysslolöshet och nod, och Vatl man bör vakta sig för att befolkningen ofverger arbetena på landet för de osäkra i stää derna. om nu detta är rätt, som det väl otvifvelaktigt till en viss grad är, så fråge vi, hvarthån Post-tidningen vill komma, om man ej far lata belolkningen dela jorden emellan sig, så mycket som ske kan? Men vi glömme, att dess och de aristokratiska elementernas mening nos är att hålla folket till trälar vid torfvan: det är blott egande-rätten, man vill betaga det, för att hela massan skall träla för några få. Aftonbladet gör en reflexion i anledning as Lecomtes missdäd, hvilken förtjen r att besinnas. bet är en sanning, att dylika bedrösliga händelser framför allt tilldraga sig i despotiska stater; och deras antal blir allt mindre, ju mera samhällena utvisa frihet, upplysning och erkännande af menniskorätt. Deremot råder det största lugnet i sädana samhällen, der rättslöshetstillståndet icke blot är förjagadt ur statsförfattningen, utan rättvisa och förnuft i förvaltningen äfven de facto finnas till. Om Frankrike nu för tiden utgör ett undantag, så måste detta sökas i det obehagliga sorhallande, att nationen icke tror på upprigtigheten al regeringens tänkesätt, Utur Corsaren inför Aftonbladet en liten godbit, ewt vildsvin, hvilken just har afseende på samma ämne. En insändare har i tid blottat eu stor plan, som lär förehafvas, och hvilken går ut på alt få flytta det redan mycket dyrbara myntverket i Stockholm till Kungsholmen, på en oljenlig lokal, och derigenom för en längre sramtid få bibehålla en del förmåner ät öfver-direktoren, Hr AUmroth, 0. s. v. Man ser deraf, att konsterna äro många här i verlden. En S. M. adjunkt i Strengnäs stilv? föreslår för samteligo komministrar och extra ordinarier i slillet att sorsamla sig och öfverenskomma om ett mindre kännbart ärligt sammanskott till underhåll af en representant för dem, i Presteståndet vid riksdagarne. Åltonbladet inför uppmaningen under tillönskan, att den stora reformens framgång mätte göra alla dyllka enskilta uppoffringar för presterskapet öfverflödiga, och deruli instämma säkert alla. En Belysning af 4841 års Riksdags förslag Itill ny smides-stadga, äsyftar att visa all detta alldeles icke var så liberalt, som man sökt låta I päskina. I anledning af Allehandas påstående att Aftonpladlet förordat Bergskollegii utlåtande i samma ämne, bar Aftonbladet bestridt denna uppIgift, och Allehanda erkänner nu, att. det väl så är, men förebrår Aftonbladet att icke hafva llvarsamt ogillat detsamma. Aftonbladet säger sig vilja se, huru pass liberalt regeringens nu