Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1846, sida 1

dan lyckats, och det lusligaste är, att vårt därligap Allehanda nu brummar och tillochmed på ett öfverdrilvet och obarmhertigt sätt utfar emot grefve Björnstjerna, fastän det just är dess boppfulle svenske åkRobert Peelo, som i vårt tory-kotteris interesse bedrilvit arrangementet och ådragit oss en förlängd pensionering af en (Excellence i London på 70 till 80,000 riksdaler rg:s om året. Vinternojena: baler, konserter, spektahler och vetenskapliga föreläsningar, sortsara ännu härstädes. väderleken har ock varit gynnande sor dessa, kall och torr som den är. beremot har den haft en svår inverkan på landet bäromkring, der man redan klagar ofver skada på vinlersädet och på priserna å lifsmedel, som åter stigit, elter att för någon tid vid skeppslartens öppnande hafva nedgålt. Gud gilve, att det ej matte blifva missvext i öfre Sverige äfven i är! Nöden har varit stor, och skulle då blifva nästan ohjelplig, såsom solkets ställning der är beskaffad, och med den ringa sormaga, det äger all på egen hand hjelpa sig fram. Der, mera än annorstädes, är det vandt att vallas af herreoch embetsmän, så länge det hade något. När det ingenting mera har att hemta af jorden, gilva desse det på båten. Sådan är hufvudkarakteren af ett sorhallande, som redan gått så längt, att innevänarne af några bland de bordigaste provinser i landet mast tigga af alla de öfriga, för att lifnära sig, och det i grannshapet af sjellva riketsubulvudstad, der kapitaler, hunskap, koustsärdighet, handelskännedom, med ett ord: allt erforderligt finnes samladi, som bordt kunna sätta hundratusen armar i rörelse for att vinna sitt brod, men hvilkas innehafvare — hämmade al närinåsoch handelstväng, insöfde af sorlitande till. sina privilegier, litande mera på sina biförtjenster af löner, pensioner, och allmänna bidrag af alla slag, än på sin spekulationsformaga, sin industri och sin ihärdignet — lata alla andra svälta, under det de sjellve framsläpa ett nästan overksamt matsmältnings-lif. Det är nedslående att se, huru, i brist på ledning, allt här i det kära såäderneslandet beror af slumpen och nåden; huru minsta motgång visar rädlösket oeb hvarje afsteg från den gamla beträdda vägen ialeder på villovägar, der man forlorar kompassen. vi äga en statsbank, som , rätt förvaltad, i sorening med Riksgåldskontoret, kunde lilva och underhalla en lisligare näringsflit, bidraga att utföra national-soretag, som inom få är skulle löna sig och oka landets kapitaloch arbetskrafter; men intet af allt detta sker, under det man liter privatbanksegare sortjena på det lånlagande folket 43 till 20 proc. om äret , och under det att tusentals svältande arbetssore, upplyfta sina starka armar, bedjande om sysselsältning och bröd! Och så är det snart sagdt i all väg. Ingen tanka på att rätt begagna Sambällets stora kraster, derföre att man fruktar alt sälta dem i rörelse. De kunna nemligen ej roras, efter centralisationens kortsynta begrepp, inom reglementerandets och hrivilegierandets tränga kretsar. De fordra frihet, kunskap, drift och vanligt mod; och se der, hvad man fruktar! lleldre än att förlita sig till dessa krafler, vaggar man sig i hoppet, alt försynen skall hjelpa allt; icke besinuande att försynen är naturen , och att man genom frihetens undertryckande bindrat naturen i sin verksamhet, och förvillat bela dess gång. FR