Rn RR — nSnp-— — — —— m——ng — p——— —— lort Honom Ull elt hus och der genom holelser tvingat honom att aftaga venstra banden på en dam, hvilket han dock först gjort, sedan denna dam sjelf med knäfall bedt honom verkställa hvad man begärde af honom, emedan han derigenom räddade henne från döden. benna hemlighetsfulla operation sysselsatte naturligtvis alla Parisares nyfikenhet; men sorst helt nyligen har sakens sammanhang, såsom den här nedan beråltas, kommit i dagen. — Den unga damen, Mathilda . ., är dotter till en af Napoleons berömdaste krigare, men som blott förvärfvat ära och ingen förmögenhet. Ilan var en vän till hertiginnan al.... och begge hade träffat omsesidigt aftal alt gilla deras barn med bvarandra, dock ångrade de det snart, emedan äfven hertiginnans son, Napoleon .... var utan förmögenhet. De unga tu älskade hvarandra med passion. For att förskaffa sig en ställning i lifvet, antog den unga mannen en sekreterarebesattning vid en beskickning i ett aslåägset land. Före sin afresa satte han en ring på sin älskarinnas linger och sade till henne: ?Glöm aldrig, all du är min trolofvade, och att denna hand tillhör mig. Mathilda svor honom evig trohet, men knappt bade den älskade väl rest sin väg, så uppbjodo hennes far och hertiginnan allt för att förmå benne till ett annat giftermål. bhadreu skildrade för henne sitt armod, sina sarhågor fört framtiden, och föreställde henne lilligt, art blot bon kunde rädda bonom, om hon gaf sin hand åt den rika gielve .... Matbilda gaf med blödande hjerta efter af kärlek för sin far och den 40 Januari innevarande är egde sörmälningen med grefven rum, hvarvid bon dock icke tät sälta vigselringen på venstra banden, utan med flit holl fram den högra ät brudgummen. Grefven var svartsjuk som Othello och begärde, att Mathilda för honom skulle uppollra den ring, hon bar på venstra handen; men hon förklarade med bestämdbet, alt hon icke kunde och under intet villhor skulle skilja sig från densamma. For att ofvertyga sig, om hans farhågor vore grundade, observerade grelven sin fru oupphörligt och snart ankom äfven ett bref från Napoleon .... SOM, utan alt veta någonting om Mathildas uppoffring, talade om sin kärlek och framtiden, påminde henne llersalldiga gånger derom, att hennes hand med ringen tillhörde honom och slutligen förmälde, att han om några månader skulle återse henne. Detia bref soll i grefvens bänder, som genast gick till sin gemål och sade med isande kold till henne: nu vel jag allt, hvarlöre förklarade du dig icke för mig förr? Du har svurit, att din band skulle blott tillhöra honom? Godt, jag skall sjelf draga försorg om all din ed hualles. Matbilda darrade icke; ty hon hade ingenting i verlden mer att frukta för. Eu månad senare anlande Napoleon ... till Paris, men full af sörtvislan, ty ban hade undertiden erfarit sin olycka. Dagen efter hans ankomst tillställde man honom ett scbatull af cbenhostz, som en beijent i livre hade lemnat. Ilan öppnade det och man föreställe sig hans fasa, när han i schatullet varseblef en blodig hand, en quinnohand, Mathildas hand med ringen, han gifvet henne! Bredvid handen lig ett papper, med de orden : Så håller grefvinnan ... sin ed. Men operatören , som var känd af hvar man i Paris, och som Napoleon ...., när äfven han hörde hvem som förrättat den gräsliga operationen, genast uppsökte, tröstade den olycklige med de orden: fon har icke lidit mycket; en sann enthusiasm upprätthöll hennes mod; ja, jag är ölvertygad, att bon var lycklig i den tanken, att hennes hand skulle komwa i er besittning. Esster slutad operation, tillbviskade hon mig bakom förhånget, som dolde henne för mig och genom hvilket hon räckte ut armen till mig: Säig honom, att mill hjerta beledsagar min hand. — Grefven bar med sin olyckliga fru lemnat Paris och Napoleon ... har begilvet sig till Algier, för att om möjligt genom en välgörande beduinkula blifva förlossad från ett lil, som numera blott är honom till en börda. EN CEARP TIFTP ANTLUISNIVHS-. Ii Wion fåra. EE RE