Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1846, sida 3

man alelrig sinner! . Lumpna ära! den tid är forbi, då du gick med olyckans palladium. med bjelmen i handen, för all: beära en allmosa och med slutaa ögon säsom kärlcksgudens; ty verldens laster borde för er båda vara en oupploslig gåta; men tidehvarfvets öfverfice bar hämmat bildningen i dess lindas; ni hafva insupit tidens moderna anda, ni hafva biifvil födda uti himlen; men halva blifvit nedsatta på jorden. Ovödliga ära: dig hafva imenniskorna. okunniga derigenom att de veta förin chel, gjort till drottning! dig. som fordom var gudinna.d i Till att börja med har man tagil suillels gloria från din pänna och i stället prydt dig med en vanlig krona; sedermera. i det de kallat dig drottning, hafva de berötvat dig ditt konungsliga välGe, och slutligen har en oblyg hotdam gjort anspråk på dina srättigheter och dina titlar, och för alt bevisa sin makt, slösar bon med sina savörer. Hvad äterstär för die? overkliga å r a! en lager på din panna, arma offer: som måste böntalla om kärlek. Hvad återstår för dig, du stackars kärleksgud? en krans af rosor som man hängt på dilt soreh! rädda koger; falska sken! som man kastat på däg. då man aftog dig din bindel, och redan stå åran och kärleken med ena foten i grafven; ty slutet af ära Och kärlek är doöden!) borlsar! sorlsar! OO Carina! — ropade det ljusade folket. Melella hade åter cröfrat hela sitt välde öfver de rörda åähörarne; ..... men lålängt begärde de att hon skulle stadna hos dem; improvisalrieen förblef obeveklig. Ö min Gud! suckade hon, då hon såg hela Rom för sina fölter, förläna mig styrka, alt fullborda mitt svara osser! Hon lemnade hastigt theatern. Man skyndade till hennes hus för att söka henue, men hon var redan rest... Metella återvände till sin far och uti denna djupa enslignet återvann hon slut! ie n sill lugn Slul bar —