prukskontor, att en björn var holmad på en ganska fördelaktig skallplats. Genast uppbudades så mycket folk, som i hast kunde anskaffas, och morsdags förmiddag verkställdes afdrifningen. Björnen , som troligen förr blifvil jagad , gick mycket sakta undan drefvet och visade sig först på hållet, när det förra var nära framme. Nu rusade han rakt fram och passerade helt nära en af skyttarne. Denne, en ung dräng , sansade sig ej ati skjuta, förrän bjornen var honom ett par steg förbi. Skottet träffade icke och björnen fortsalle sin kurs några lå alvar. Han beslöt dock att gifva den näsvise jägaren en varning att skjuta bättre en annan gång, vände alilså om och uppnann drängen i några skutt. Nu var det dennes tur att springa, men i den djupa snön föll han vid första försöket att komma undan. Nalle grep honom då om högra benet och tryckte in bada betarne af underkäken straxt uedom vaden, under det han tillika klappade honom på högra kinden. Härvid gick en klo genom kinden, och efter de öfriga voro större och mindre märken. Drefvet utställdes genast ånyo, men denna gång lyckades man ej att ringa björnen. be osortrutne jägarne gjorde dock ännu ett tredje försök. ilärvid var björnen ganska rikligt inne, men ville alls icke gå på hållet. I stället beslutar han alt med stormsteg forcera dretvet. Här gick nu folket så tätt, att blott tre alnar var ifrån man till man. På en punkt der ringa skjutgevär funnos valjer björnen sin väg. En man faller händelsevis omkull, och nalle var ej sen att begagna luckan, hoppar öfver den liggande och är sor den gängen i säkerhet, — För alt nu vinna seger öfver den sluga sienden lät disponenten öfver Storforss bruk uppbåda en större styrka. Måndagen den 20:de Aprifi samlades 200 man till ny skallgäng. En mängd pikar voro för tillfället smidde och utdelade på drelvet. Äfdrifningen skedde i nästan samma trakt, men i motsalt riktning för vindens skull. Björnen brukade sitt gamla knep, att icke visa sig förr än i sista stund. På hållet ämnade han dock denina gäng gå ut, men en af skyttarne gaf honom här ifrån venstra sidan en kula i bakre delen ar underlilvet. Björnen gjorde nu fullt höger om och begal sig i raska språng åt motsatt ied. ärvid kom han dock att springa paralellt med hallet och blott på 30 till 40 stegs afstånd. Detta var den ofördelaktigaste riktning han kunde välja. Några skott föllo genast efter det forsta, ehuru skogen ännu var ganska lät. Nalle hade dock en liten, öppen dåld att passera. Här helsades han yeterligare med tvenne kulor, mena sprang omkring 15 alnar innan han foll. Uimler detta lopp fick han ett skott i halsen, samt ett dylikt sedan han stupat. Fem skott hade träffat ; det svaraste straxt bakom högra bogen, något bakifrån framåt, hvarvid kulan krossat ett refben, gall tvärt igenom bögra lut:gan, gjort en nägra linier djup rispa i hjertats költ, och jåiven sarat venstra lungan. — Björnen var utlal medelstorlek, men ytterligt mager och vägde endast eliva och elt sjerdedels liopund. Magen inneholl blotlt litet myrstack. (A. B.) j I REON EM ne SÖS SN AE Yt RNE ITIS NET TA INDEETSTNA —