Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1846, sida 3

—? — —rc — —— —— —— 5nan—-b— — — de på sista balen hafva bemärkt, att jag icke hade ögon för något annat, än er person. Ni är skön, mycket skön, skönare än någon skönhet jag än säg. Ni har utomordentliga sörståndsgäfvor ; er qvickhet har hänryckt mig. Ni är god, det visar era ögon, er ton, ert sätt alt vara. Dock allt detta vet ni. Jag måste meddela er något som ni icke vet. Jag är 26 är gammal. Jag är arfvinge till en million. Min onkel är 80 gammal och jublig. Jag är hans ögonsten. Han har redan lofvat mig 4 landtegendomar, som gifva en ärlig inkomst af 100,000 r:dr. Min onhel shall dessusom äga en betydlig förmögenhet i kontanter och juveler. Jag skall stanna hos gubben, tills jag tillslutit bans ögon; i mina armar skall han dö. Sedan lelver jag om vintern i s ockholm eler Patis, om sommarn vid brunnarne eller baden, om hösten på mina gods. Mademoiselle, vill ni antaga min hand? Såsom enkesäte erbjuder jag er milt vackraste herregods och tills vidare 10,000 r:dr om året i nålpengar. Sanning är allt hvad jag här nedskrifvit, och er herr far kan öfvertyga sig om riktigheten af mina uppgilter. För öfrigt bar jag äfven ett romantiskt namn jag beter Arthur, men kan äfven kalla mig Charles, om ni så behagar. om tveone rader till svar anhåller in i bleba tillgilne döden tillbedjare. ÅÄrthur.