Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1846, sida 1

gare han aktade bringa under oket. Det hette Grebland, och ingången till detsamma Thermopyle. Der ställde sig en grekisk anförare emot honom, för att hindra hans videre sromträngande: Huru mycket folk tror du väl att denne, bade under sit befäl ? Gossen: Ahl han hade väl äfven flere tusen gånger tusen man. Fadren: Nej, min gosse, han hade blott trehundrade; men det var trebundrade män, som icke ville låta sig underkufvas, utan försvara sin frihet — res bulvudet i vädret min gosse! — Och når man strider for fribeten; så spörjer man icke, huru många fiender, man bar emot sig. Leonidas hette den man, som anlorde denna här at hjeltar. bä man berättade for honom att siendernas ansal vär så stort, alt; när de afshjöto sina pilar, förmörkades solen af deras myckenbet, svarade han helt kort: Så mycket batlre; då få vi fakta i sluggan. När nu den stora persiska krigshären tagade fram till strid, smyckade sig de trehundrade Grekerne såsom till en hogtid, drogo under afsjungande af en sång fram emot Perserna och kämpade med dem tills de alla, utom en enda, stupade och tusentals fiender med dem. Se, min son, detta tilldrog sig för öfver 2,000 år sedan; men ännu nämner efterverlden med vördnad och beröm de trebundrade tappres namn, ty de kampade ju för saderneslandet och friheten. e Och hvad hafva icke menniskorna att af dens na böckernas bok lära?! Der står med tydliga och outplanliga ord att läsa, hvad berrskaremakten är och hvarifrån den leder sin upprinnelse. Ler står det, att vi höre till den stolta germaniska folkstam; hvilken fordom vär så fri och stolt och aldrig borde halva böjt sig under allenastyrandets jernspira. Der står det, alt det funnits en tid, en mäktig och härlig tid, då folket utförde stora bedrifter, och då dess lycka blomstrade, emedan hvarje man vär sjelfständig, var en man för sig, såsom det gamla lalesät et lyder. Der står äfven, ätt denna tid icke varade just så synnerligen länge, och att efter den kom en svag och olycklig tid, emedan vissa af folkets män i sin sjellständighet gingo så längt, att de ville herrska öfver de andra, ville med ett ord, alt deras medborgare skulle blifva deras trälar. Der står äfven med eldskrift tecknadt, huru ett och annat folk då reste sig och krossade sina nesliga bojor, tills de ånyo läto insöfva sig i säkerhet och vaknade med — nya dylika. , I denna bok är, såsom vi ofvan hafve nämnt, något för hvarje stand; hvarje ålder; hvarje kön alt lära. Historien är ett panorama, så stort, mangsaldigt och omvexlande, aft ingen kan betrakta detsamma utan interesse. Till och med köpmannen, tillbörande ett ständ; som lesver i nutiden, i ögonblicket, jal tillochmed på en vexel ilar några månader förut in i framtiden, har här något att lära. Redan för ärhundraden sedan lesde i Augsburg en rik köpman, hvilken då, liksom Rothschild nu, stoppade kejsare; konungar, furstar och riddare med allt deras pick och pack i sina fickor; och vill man böra skildringar af hans del och lyx, så har man uti historien Tyrus och Sidon med sitt purpur, Veuedig med sitt silke och Florens med sina af en köpman hopade konstskatter ock rikedomar. Frägar man då, hvarilrån all denna rihedom, allt detta ölverslod, allt detta konstsinne kommo, så blir svaret: från friheten: Friheten är det ständiga omqvädet i bistorien, och ett omqväde , som inga andra, än förtryckare och deras anbängare, tröttna vid att böra upprepas. . . Men det: är ännu en god sak till med historien, en sak al mycket praklikst gagn, nemliven den allmän nytta, som den kan ästad