Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1846, sida 1

nare, för att i ärendet höras och sig derosver utlåta nästa Fredag den S:de dennes. Ehuru vi alla nogsamt känna och i sorgligt INSÄNDT. Af stadens fattigvårds-direction har den fråca framställts: ahuruvida s. d. Möllerska plantageegendomen borde (i afseende på yttre brister?) repareras, eller på ostentlig auction sörsaljaso; byilken framställning haft den påföljd, att Magistraten sammankallat stadens samtelige inneväminne bevara de orsaker, som föranledde inkopet af ifrågavarande egendom, och som sedermera stadgade beslutet att fortfarande hälla densamma i beredskap för urtima sjukdoms-olyckor, synas dock närvarande yttrade åsigter pikalla några reflexioner öfver denna angelägenhet, då man nu såsom alternativ föreslagit egendomens försäljning, just i en tidpunkt, då bristande utrymme för den vanliga sjukvärden påkallat betydliga uppollringar. Beslutet om uppförandet af ett stort allmänt sjukhus för sådant åndamal har nemligen icke ens kommit till planens bestämdhet, ännu min: dre till någon pabörjad verkställighet; innan man ifrågasätter att göra sig af med den enda tjenliga lokal, hvilken man i nödens stund tyckligtvis tillegnat sig, alt användas vid hotande större sarsoter. Under närvarande förhållanden och då — oaktadt ett flerärigt; fortfarande, i allmänhet godt helsotillstond — stadens sjukhus dock icke ens kunna motsvara deras hvardagliga ändamal, ville det således synas vädlist, om ej obetänksamt, att asyttra s. d. Mollerska plantage-egendomen, atminstone intilldess det påtänkta och beslutade allmänna sjukbuset blilvit uppfördt och kommit i foll verksamhet. I alla fall synes det mycket problematiskt, huravida det vore rådligt, att i samma tillärnade sjuhbus-lokal inrymma personer, under en större farsot af möjligen smittsam beskaflenhet; i synnerhet som af de föreslagna 200 sjuksängarna minst 450 böra beräknas såsom motsvarande Sahlgrenska sjukhusets och nuvarande Barracksjukhusefs personaler; och dessutom de återstående 50 sjuksångarne, till en del anlitade för särskildta och privata sjuka, skulle blifva allt för få för elt vidsträcktare ändamil. Huru saken än må betraktas, bör man med allt skäl förmoda, att, vid osverläggning bårom, någon tvekan i valet emellan husens å f. d.