Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1846, sida 3

— DCS — — ————— — — mod mig; jag tog min apelsinkorg och ilade till Carmen. Hennes fönster stod öppet och jag såg hennes stora svarta öga, som stirrade ut efter mig, Den pudrade betjenten förde straxt in mig; Carmen gaf honom ett ärende, och sasnart vi voro ensamme, föll bon mig om halsen. Jag hade aldrig sett henne så vacker. Hon var smyckad som en madonna. Salen var fylld med vållukter. möblerna voro Ösverklädde med siden, gardinerue broderade med guld...... och jag höljd i en röf-ares trasor. — Miuchorro, sade hon, jag kunde ha lust att slå allting itn här, att sätta eld på huset och fly till bergen. — Och så smekade hon mig! — och så log hon! — och så dansade hon och ret sönder siua garneringar; ingen markatta kunde göra värre krumsprång och grimaser. Då bon blifvit allvarsam igen, sade bon. Hör mig, jag vill att Engelsmannen skall föra mig till Ronda, hvarest jag har en syster, som är nunna .... (nytt utbrott af skratt). Vi resa förbi ett ställe, som sag vill uppge för er. J rusen på honom! hans guld år värt! Det bästa vore att döda honom; men. — tillade bon med ett åjefvulski löje. som hon hade vid vissa tillfällen, — vet du hvad man skulle kunna göra? Lät den enögde först komma fram. lIlallen er litet tillbaka. Engelsmannen är modig och har goda pistoler.. . Förstår du? — Hon atbröt med en ny skrattsalva, som kom mig att rysa. — Nej. sade jag, jag hatar Garcia, men han är min kamrat. En gång skall jag mahända göra dig af med honom. men vi vilje da göra upp vår räkning på mint säderneslauds vis. Jag är blott Egyptier för tillfället och af vissa orsaker; jag vill alltid förblifva en ärlig Navarreser, — Du är en färskalle, svarade hon. en narr, en åkta paylk-o. Du är som dvergen. som tror sig stor. när han kunnat spotta langt. Du älskar mig icke mera. Bort med dig! (Fortsättes)