Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1846, sida 3

Ac1 — Hvad säger han? frågade Engelsmanneu. — Han säger, alt han ar törstig och gerna vill dricka ett glas, svarade Carmen, i det hon kastade sig på en kanape och skrattade med full Medan jag drack, sade hon: Ser du den der ringen, han bär på fingern? Vill du hafva den, så skall jag gifva dig den. Jag svarade: Jag ville gifva en finger, för att komma tillsammans med din mylord inne enicllan bergen, båda med hvar sin maqula i han den. Engelsmannen frågade: Maquila, hvad vill det säga? — Maduila, svarade Carmen städse leende, är en apelsin. Ar det icke ett narraktigt namn på en apelsin? Han säger, alt han gerna ville förse er med apelsiner. — Ja, sade Engelsmannen, kom bara till mig med Maquila i morgon igen. — Medan vi talade kom betjenten in och anmälde att der var serveradt. Mylorden reste sig, gaf mig en piaster och bjöd Carmen sin arm. fon sade leende: Min gosse, jag kan oj bjuda dig till middag, men i morgon när du hör vaktparaden marschera upp, kom då igen med dina apelsiner. Du skall finna ett rum, som är bättre möbleradt än det i Candilejogatan. och du skall erfara, om jag ännu är din Carmencila. Och så skola vi också tala om Egyptiernes affärer. — Jag svarade icke, och jag var aileredan ute på galan, då Engelsmannen ropade till mig; Glöm icke för all del alt i morgon komma till mig med Maquila igen! och jag hörde Carmens gapskratt. Jag gick utan att veta hvad jag skulle göra. Jag sot icke om natten, och nästa morgon var jag så uppbragt på denna förräderska, att jag beslutade att resa från Gibraltar utan att återse henne; men vid forsta ljudet af trummorna öfvergaf hela mitt ——