ser upp och upptäcker Carmen, stående på balkong, arm i arm med en otllcer i rod uni m, med gulucpåletter och friseradt hår, en äkta lord. Hon sjelf var prägtigt klädd i siden med schawi osver skuldrorna, och det vackra ansigtet, i vanligt. strålande af glädje. Engländaren bad 3 på rådbråkad spanska komma upp emedan damen e köpa frukt af mig, och Carmen sade på baska: — Kom upp och visa dig icke förundrad er något. — Från hennes sida kunde eller icke sot sorundra mig. Vid porten stod en lång ensk betjent med pudradt hår, och han förde 8 in i en praktfull sal. Carmen sade straxt till g: Du förstår icke ett spanskt ord, du känPo mis icaåc. — Borpå vände hon sig Lill Engelsumen och sade: Jag visste det nog, jag säg xt all han var en Basker, nu skall ni få kura underligt språk. Hur han ser tafatt ut! ban lar en kalt, ertappad i ett skafferi. — Och du, e jag på baskiska, liknar en fräck slyna, och hade lust att märka dig i ansigtet midt för din cares ögon. — Min älskare! har du gissat det sam? Du är svartsjuk på denne stackare? Ser du e, din narr, att jag i detta ögonblick gör affäför Egyptierne, och det högst lysande aflärer. (ta hus är mitt, rodrockens guineer skola blifva na; jag leder honom vid näsan, och jag HW föra honom till ett ställe, hvarifrån han al8 skall vända tillbaka. — Och jag, sade jag, om ännu engång gör affirer för Egyptierne på detta så skall jag sörja för, att du aldrig skall göra det igen. Ah snack! År du min rom? Har du rätt att alla mig? Den enögde är tillfreds derhvad har du då att säga? Bör du icke vara d med att vara den ende, som kan kalla sig min inchorro) 2 ) Min älskare, eller rättare, min nyck.