Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1846, sida 2

och gnosade. Derpå kom hon närmare, såsom för för att hviska mig något och kysste mig emot min vilja två eller tre gånger. — Du år Salan sjelf, sade Jag. — Ja, svarade bon. Etter nägra timmars hvila gick hon till Gaucin, och på morgonen kom en liten herdegosse med bröd till oss. vi blefvo der hela dagen och om natten närmade vi oss till Gaucin. Vi väntade förgäfves på underrättelser från Carmen. Mot aftonen sago vi en åsnedrifvare, som förde en välh lädd dam och en liten flicka, som tycktes vara i hennes ljenst. — Se här skickar oss St. Niklas, sade Garcia, två mulåsnor och två fruntimmer: jag hade heldre sell 4 mulåsnor, men får gå ändå! — Han fog sin bössa och gick och dolde sig i buskarne invid vägen. Dancaire och jag följde h0nom på något afstånd. Då vi hade dem på skolthåll, visade vi oss, och ropade tiil drifvaren att stanna. Damen slog vid vår åsyn i ställe för atl blifva förfärad upp ett gapskratt. — Ah, de nöten hälla mig för en förnäm dam! — Det var Carmen, men så väl förklädd, att jag icke skulle känt igen henne, om hon äfven förvändt målet. flon sprang ned af mulåsnan och talade sakta med Dancalre och Garcia, bvarpå hon sade till mig: hanarisogel, vi Se hvarandra, innan du blir hängd. Jag far till Gibraltar i Egyptiernas järender, Du skall snart åter hora utaf mig. — Vi ålskiljdes, sedan hon uppgifvil oss ett ställe, hvarest vi kunde finna ett par dagars tillflykt. Denna flicka var värt bands försyn. Vi emottogo snart nägra pengar, som hon skickade oss jemte underrättelse att två med quineer val försedde engelsmän skulle resa till Granada den och den vägen. Vi fråntogo dem deras pengar och deras ur samt några skjortor, af hvilka vi hade stort behof. .Sennor, man blir en skurk utan att tänka derpå. Eno vacker flicka förvrider hufvudet på en, man slås för henne och nödsakas alt lelva i bergen, och från smugglare är endast ett steg till