Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1846, sida 2

—U— — —— — —— ————— ting angående Rolli röfvare. Eter äfventyret med Lorderna begåfvo vi oss till Siera de Ronda. Vi hörde icke mera talas om Carnen. Dancaire sade: En af oss får gå Lill Cibralta för att höra efter henne; hon torde hafva förberdt en eller annan affär. Jag ville gerna gå, mn jag är alltför känd i Gibraltar. — Den enögde sade: Jag också; jag bar spelat Myiorderna så nånga spratt, och som jag blott har ett öga skulle jagnäppeligen undgå att blifva igenkänd. — Ålllså får åg gå, sade jag, glad vid blotta tanken att återsc Carmen; låtom oss höra, hvad der är all göra! -De andre sade: begif dig till Gibraltar och nål du kommer dit, så fråga i hamnen hvar Åmm Rollina bor; när du funtit here, skall hon säga dig hvad du vidare har att gora. — Vi kommo ölverens att alla tre resa tilbergen vid Gaucin och all jag sedan skulle begifva lig till Gibraltar som frukthandlare. I Ronda hade-el man, som stod i förbindelse med oss, skaffat migsett pass. I Gaucin gaf-man mig en ösna; jag lastde den med apelsiner och meloner och begaf tig på vägen, Vid ankomsten till Gibraltar erfor jg att Rollina var död eller förpassad till galerqna, eller till helsvete. Jag satte min åsna i ell stall, tog mina frukter och gick genom stadd liksom för ati sälja dem, men isynnerhet för atlse om jag skulle träffa någon bekant. Här är en massa af pobel från hela verlden, och det 4 ett Babelstorn, ty man kan icke gå tio steg påsen gata utan att höra lika många språk. Jag såg många Liguenare, men jag vågade icke anförtromig åt dem. Jag fruktade dem och de mig. Vi gikade nog att vi voro skurkar; det var blott srågå om att veta, om vi voro af samma band. Effq tvenne dagars fruktlöst kringstrykande hade jagfinnu ej fått reda på någoneller Carmen, och jag ämnade vända tillbaka tå mina kamrater, då jag vid solnedgången hör euqvinlig rost kalla på mig fran elt fönster: — Man hmed frukten! ropade hon. —