Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1846, sida 1

71dlI 11111119111TfUNvI; 144216 71f7i7t 0O? neuskassan till last med en pension, då han likväl redan har pensionen i den stora militärindelningen, hvilken han bibehåller. Och under sådana sörhållanden talar man om svårigheten att göra besparingar, Om omöjligheten att afhjelpa nöden i en eller annan provins, om otillrackligheten af statsinkomsterna ; o. s. v. III I anledning af representations-kommitteens samlande af eller rättare tamlande efter Ästatistiska uppsilter, säger Allehanda, att det glädjer sig derofver, emellan detta kommer att medlöra en patryckning på ledamöterna , ifrån opinionen, alt få ett resultat. betia är en rätt egen sorhoppning; man synes likväl med så konsliga skutt lätt kunna boppa i galen tuönna. Imellertid är ingenting omojligt; ty man ser osta de belängdaste resultater af konservatismens försök att tjurhalla tiden. Svenska Minerva meddelar en (åölversigt af Handelsdiskontens lånerorelse intill 4845 ars slute, hvilken visar, alt denna diskont inbringat till banken, ifrån dess öppnande om sommaren 4830, icke mindre än 854,605 Rdr Bko i ren behallning, sedan omkostnader afgätt med 5,625 Rdr och osäkra län afförts med 52,665 Rdr. — 14,410 lantagare hafva hastlan under de 1512 ären och totala utlaningsbeloppet varit Öfver 33!3 millioner. 4843 utgals lån för 3,687,400 Rdr. Minerva meddelar utdrag utur de tal i engelska parlamentet, hvilka hallits emot Sir Robert Peels nya sörslager, rörande nedsättningar i ialörseltulten. Dagen har upphört. D. 48:de d:s förkunnade ett extrablad anledningen dertill. Försäggaren, som tillika var boktryckare och ansvarig utgifvare, har rest bort; man vet ej hvarthån; qvarstad är yrkad på hans egendom, men att den ej ännu, efter lag, kan lemnas, innan man känner, huruvida han verkligen rymt, eller om ej han kan uppfylla sina sorbindelser. Tilldragelsen är af ganska ovanlig beskaffenhet; ty man bar ej anledning tro, att han i öfrigt var skuldsalt. Företaget med Dagens utgifvande synes varit så misslyckadt, att han deraf motsett sin ruio. Tidningen lärer ej baft fallt 900 prenumeranter. Bisten skulle således redan i är blitvit vida större, än hans tillgångar: Detta lärer sormått nonom att osvergisva alltsamman, och man förmodar i bufvudstaden att hän icke återkommer. — På en gäng löjligt, barmligt och ömkligt är att se, hucu redaktören al Sö ndagsbladet, hvilken, då tidningen aobagend först annonserade sin tillvaro, icke nog mycket kunde pulsa och röka för densamtna, fi; när tidningen upphört, kastar sig öfver abagense redaktörer och beskyller dem för att hasva aegnat Schultze ett behandlingssätt, likt det, som grötmyndige patroner bestå sina skoborstare och betjentera, samt försäkrar allmanheten, alt ade inbillat det ensabliga och lättrogna efolket åtskilliga skamlösa osanningar— Dessa freneliska utsall skola vål vara en hämnd, tagen på Dagens redaktörer af det skål, att de i sin tidning högtidligen protesterat emot att hafva något gemensamt med s. d. redaktoren af aden Konstitutionellea, nu mera redaktoren och utgisvaren af oSöndagsbladet.4 Det är mycket ådelt, mycket honnett handladt, så som man ser, alla påpekningar förulan. J7 C-o-oi SeeeeeeekkwBzstörfwdäg