OLe k Op-Giw 27 VO MV 122 Ai MM EN 8 MMM IR M KR I ee ler skadar förstnämnde prickar. A D 2 EÅ O fe EEESPONEDENLS. Stockholm den 21:ste April. Representations-komitteen ålskiljes i denna veckas Hb slut, för att samla statistiska upplysningar un--: der sommarmånaderna, samt förmodligen för att i orterna susslera ut dnöckvändligheten af elt tvåkammar-systema — det enda, som lärer vara resultatet al de ännu hållna diskussionerna. Det är detta frö, som man nu vill utså, för alt kunna skörda något deraf, då till hösten komittöen åter skall samlas. Som likväl ingen kan skörda säd der, hvarest man sått ogräs, så lärer väl ock den uträkningen sla illa ut; men man har då alltid den utvägen att göra — intel: hvilket nog, på ett eller annat sält, blisver resultatet af alltsammans. Imellertid bar den opinion, som landsorispressen på en gång uttryckt, icke varit utan sin betydelse, och atet väckt den någon tid här i hafvudstaden kallnade uppmärksamheten pä nuvarande ställningar och förhallanden. Man inser allt mer, att detta tillstånd af overksamhet och dvala icke annat kan än lela unl de betånhligaste följder, och att hufvudstaden, som redan haft så manga förkänningar af det aftynande, som ett splittradt och principlöst samhällslillstand måste medlöra, blilver den, som en gang i ragadt matt far röna obehagligheterna deral. Den öfvertygelse, att ministeren, i synnerhet genom den förstärkning, som den aristokratiska principen fått genom sista utnämninsen till justitie-minister, icke motsvarar nationens förväntan, eller kan vinna förtroende, är så allmän, alt man iche kan misstaga sig om densamma; och det är temligen påtagligt, alt det icke kommer att återvinnas innan nästa riksdag, emedan man allt för vål ser, att dess arbeten icke gå ut på att motsvara folkets lisliga önskningar och hogt uttryckta tänkesätt, utan alt deremot afsigten blott är att uppskjuta, neutralisera och kunna, såsom man säger, apassa på tempoc. Det kan likvål icke nekas, all om ock hufvudstadens tidningspress icke visat någon stor kraft, under den första tiden af en ny regering, så är dock förebraelsen, aflt den shulle underlåtit sin pligt, alldeles orättvis. Den har väl ej uppträdt med egna forslag och planer, i det den väntat att se styrelsens egen ristning; den bar ej klandrat strängt, bvad den trodde vara en följd mera af konkonsiderationer lör det gamla Systemet, än al alsigt all låta ingå såsom principer i det nya. Men den har ej fördoljt sjeliva handlingarne; ej underlatit att antyda det tvetydiga, otillfredsstållande eller betänhliga deruli; ej gilladt, hvad som stridit mot den liberala tendensen. Man har tvärtom sett den, i mychet, oförstäldt yttra obelatenhet, och äfven lunnit den upprigtigt råda till åtskilligt, som säkert skulle hafva gjordt Regeringen mera nytta, än det hon företagit sig. Det är onekligen en svår lott, att, af osvertygelse om det allmännas behof och nytta, behöfva framträda med hlander af personer och offevtliga atgärder, och man kan icke fordömma, om i hopp och förtroslan på en lofvad och i mycket visad god vilja, pressen en tid tvekat av ställa sig i öppen strid; men den har dock, i synnerhet på den sista tiden, visat, att äfven det kommer att ske, om ej ett slut motses på obestämdheten och overksamheten. Ocksa är detta af bebosvet högt påkalladt; ty allt i sambället lider af sakernas nuvarande skick — allt tynar och faller in i en liknojahet och orklösbet , som maste medföra tilltagande svaghet, armod och bekymmer. I nästan all väg befinner industrien sig osäker och tveksam , arbetet obelönadt och hindradt; de gamle tro, att nyheten skall förstöra dem, skall sätta dem utur vanans och erfarenhetens krets, under det att de unge icke veta hvad de skola företaga sig, eller i hyilken sfer de skola söka sin bildning,