— —— q————— —— — D olika sorhallanden på de skoglosa slåtterne och i de skogrika länderna sörtjena att läsas och bagrundas; res:n önskar att detta mätte tjena tll varning för: de landskap, som ännu halva skog i behåll. Aldeles likstämmiga reflektioner finner man likväl förut i öfverjägmästaren Segerdahls bok, hvilken förf.n ej mätte kännas vid, ty i annat fall hade den väl åtminstone erballit en plats i förf:ns förteckning öfver Svenska skrifter i skogshusbållningen. Hvad rel:a icke kan gilla, är lörs:ns, emot erfarenheten rakt stridande, förkastelsedom öfver vära rena bjork-talloch gran-skogar, hvilka ref:n kan på mångfaldiga ställen sramvisa uti alldeles oblandadt tillstånd gilvande god alkastning, utan nägra krumpne träd eller mariga toppar, då de blilvit rått behandlade. I Smaland, Fodermanland och slerestådes i Upland finner man rena bjorkshogar, som äro ganska vackra och gilvande, redan 40 åa 50 är gamla. Bokskogens bebandling är verkligen den kinhivaste och fordrar visserligen mycken omtanka; men att den fordrade så mycken omsorg och si mycken varsamhet, trodde ref:n icke, och är ännu så mycket mindre ofvertygad derom, som han, utan alla dessa sorsiglighetsmått, for eget noje uppdragit bokar, hvilka gatt gan-ska val. VUnder den tid ref:n vistades i de skånska skogsorlerne följde han detta trädslag med uppmärksamhet och kan äfven derstädes framvisa bokskogar, som utan de många itererade Jjushuggning garne ända stå sig rätt bra. Forf:n losvade vål i början, af boken att meddela de ändamalsenligaste i sednare tider sunna wethoder att i fritt läge uppdraga bokskogar, men i dess ställe synes mig de här uppgilne methoderne vara längt mera invecklade, än jag sett dem anföras af nägon utländsk författare. Om bohen också skulle forära en mera grannlaga behandling, än andra svenska trädslag, och man derlöre i hvad som rörer detta Widslag vill billiga sors:s åsigter, kan detta så mycket mindre ega rum vid de reglor, förf:n gilver för barrskogarnes behandling, hvilka ref. befunnit vara alldeles stridande wmot svensk erfarenhet. IIvilket trassel, hvilken förstörelse skulle det ej medlora att tidt och ofta återkomma med huggvingar och körslor i dessa vidtysuge och olån diga skogar? huru mycken återvåxt skulle ej derigenom förstöras? Det utgör efter ref:s med lera svenska sorsattare oqgerenssläminande åsigt, sjelfva qvintessencen i skogshushallningen, all skogarne få uppvixa slutne och fredade under