ag. att hon var nätt, ung, väl vext, och alt hon hade mycket siora Ogon. Jag kastade straxt min cigarr. fon förstod denma franska uppmärksamhet. och skyndade att såga inig, all hon tyckte mycket em Juklen af tobak, och att hon sjelt rokade, när hon kunde få några rått lätta papelitos 2 bappers scigarrer). Till all lycka bade jag några i milt joderal och jag skyndade mig att bjuda henne dem. Hon gjorde mig den äran atl laga en, och hon Umde den vid en bit snoske, som ett barn bragte oss. ben vackra baderskan och jag blandade vår rok tillsammans och snackade så länge, alt vi nästan Hefunno oss in vid floden Jag ansåg det icke för opassande utt bjuda henne alt gå bot med mig och taga en portion ala glace. Eiler nagon tvekan antog hon min iubjuduing: men förrän bon ville bestämma sig, önskade hon att vela hvad klockan var. Jag lät milt repeterur slå, och delta förvånade henne mycket. — Hvilka uhptInniugar man dock har hos er, J berrar ämdrngar, — sade Hon; — från hvilkwi land ar ni SDennore: förmodligen en Engelsman? — dög är en Fhrandman, till er tjenst. Och ni, min inanmisel ocher fu, in är utan tvifve! soåd i Cordöva? — Nej. Ä — Ri äl ålminstone en audalusiska! Jag märker det på ort veka språk. — Öm Di är så uppmärksam på landets språk, skall oi kunna gissa hvad jag är. — Jag tror alt ni är från Jesulandet, två stog från paradiset, (Jag hade särt detta talesätt, som betecknar Andalusien, af min vän, Urancisco Sevilfa, en bekant Picadore). — Bab! paradiset! .. folk hör säga, atl det icke är skapadt för oss, — våle h6 sLlulle ni vara en mohriona, — ler... jag hejdade mig, då jag icke vågade äga Judinna,