Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1846, sida 1

är en solk-representations hela kraft. bet är iche at henne som den materiella makten är lemnad. Illon har blot den moraliska; men uvad är denna, utan enighet och förtroende? Blott med dessa kan hon besvårja don physiska styrkan och balla inom välbörassnade gränsor den verkställande myndighet, som samhället aulörtrott alla sina kralter, sina medel och sina uppdrag, och hvilken så lätt glömmer sin bestammelse, eller ofverdrilver sin inflytelse, om den pa en annan väg, än ölveriygelsens, han inverka på folkombitdens sammansättuingj sornandlingar och beslut. Man må lsorsöka på tusende vis, att genom föreskrifter och ordningsstadganden urskilja de bäste i samhället, så skall duck hvarje annat valsält, än det, bvarigenom nationens allmänna vilja kan uttala sig, icke motsvara solkets såherhet, sordel, och tillit; och utan olvertygelsen härom hos ett folk, hvad vilja val ade båstep uträtta? Om man ock skulle tv Ur W. hafva all mojlig god vilja att utse uen basto till representant i hans aristokratiska kammare, så skulle tuseude andra moj igen anse denne for den besl;o och, hyad ej IIr W. kan lijelpa: huru skall väl en dod form, en stadistisk zillra kunna aflnjelpa det? Fortroendet, den tillit, som ändock tusendetals menrniskor äro benågno alt egun at den, som tusende lemnat sitt uppdrag, se der den enda, sanna och enkla saraniien for att hafva trällat en al ade bäsien! Det är icke derlore sagdt, att denne är den alldra busle, men Hr W. kan trösta sig med, att denne säkert är bra nog; isytinerhet ouf valet får vara fritt; och det kan ju hända den alldra bäste att raka misstaga sig, all förga sig, att lasa bedraga Big, o. s. v. Detta latsade åslande att vilja genom former, såsom det beter, betrygga ett land om ede b.stes inslytelse, är ett af dessa åosverloppsärbeten, som ej gerna kunna framkallas af en ven eller lörnuftig olvertygelse; ty det förutsätter, all ede bästen iche skulle ega hvarhen even kraft, eller eget sortioende, och detta motsäges al den dagliga erfarenheten ialla våra vanliga samsundsbestyr; och deta just i samma mån, som folket icke är inskränkt i sin handling, genom försvårande eller utledsnande eller soraklade former. bet är deremot så påtagliat, att hela hemligheten al denna lutsade omVrdond finnes i begaret alt silva sig sjelf, sina egna intressen, eller sinaj zunstlingur; Så umycken makt och inilytelse som möjligt, samt alt göra vissa klasser eller personer oberoende af allmänna ofvertygelsen och allmänna förtroendet. Man borde armiastone akta sig for att lata detta märkas, synnerligen i en tidpunkt, då misstroendet är nog stort tor att uppsatta hela arten af ett dylikt stäfvandes rätta syltemal. Ur W. åberopar kör sin sats auktori:eter af en verkligen respeklabel mangsidighet. Mirabeau, Napoleon, Edm. Burke, Thiers, till och med Notfwttiten laldv. Daa hassa satt lemna sina stumpar till den konstiga inslåtningen äl statliga äpliraser och djerfvå sophismer. Mer det undras, hvilhen författare eller talare, som icke någon gång yttrat en eller annan mening, som, ryckt ur sin tankeföljt, skulle kunna användas till bevis för bvad helst man behagade. Dessutom mäste tid och omständig: heter, då vissa satser blifvit framställde, jemföras med dem, på hvilka de skola tillämpas. De åberopade auktoriteterna i all ära, deras satser äro lika litet trosartiklar, som deras handlingar hunna anses vitina om nog konsequens, för ält tjena oss till mönster. Äfven IIr Daa, så sortjenstsull han, såsom norrsk representant, ön varit, bar just i sitt af Ur W. äberopade arhete Varskoc etc. gjort sig temligen misstänkt, att mera söka den utmärkelse, hvilken så lätt för ew ögonblick vinnes; om man emellan två partier ställer sig fram för ett tredje, medlan le, förenande, än det gagn; som hvar och en gör, bvilken i rastlös om ock obemärkt verksamhet arbelar ibland folkets parti, i andan ÖAHflAAA ( hat Ur Dag geonad