— Jag fruktar, att min berres häst är sjuk; jag I Öuskade, act han skulle se den, kanhäundu vet ban hvad som är att göra vid den. Det var klart, alt Autonio öuskade att tala i enrum med mig; men jag ville icke ingilva Don Joseph misstroende, och i vår ställning böll jag det för klokast att visa det möjligaste största förtroende. Jag svarade derför Antonio, att jag icke förstod mig på hästar, och att jag bade lust att sofva. Duon Joseph följde houom ut i stallet, hvarifrån ban snart koma eu am tillbaka. Ilau sade mig, att hästen icl ko felades nagot. men att min vägvisare icke desto l mladre gnel djuret med sin tröja, för att få det till att svettas, och att häu hade föresatt sig utt tinoringa natten med denna sysselsättning. Imellertid — —— — VM MV ——————— —— hade jag utsträckt mig pa täckena, omsorgsfullt insvept i nin kappa. kEfser att hafva bedt mig om nrsakt för den Åhet han log sig att lägga sig i mitt graunskap, vandeJoseph sig sin plats frumför dörren, icke uian att ha lagt nytt fängkrut på sin bössa, som han lade under sin rense!, hvilken tjenaae honom till bufvudgard, Fa minuter efter sedan vi sagt hvarandra god natt, voro vi begge djupt insomnade. Jag trodde mig vara utmattad nog för att kunna sofva på ett sådant, läger, men efter en timmes förlopp väcktes jag ur nun första sömn af nagra obeungliga stickningar på kroppen. Då jag erfårit dessas natur, stod jag upp och insäg, att det var bättre att tillbringa resten af natten under bar himmel. än under detta ogästvänliga tak. Smygande mig på taspetsarne nådde jag dörren, undgick försigtigt att beröra Don Josephs läger, och slapp ut af huset utan att han vaknade, Utanför dörren stod en stor tråbåna; jag utsträckte mig på densamma och inrättade niig så godt jag kunde för del öfriga ar nallen. Jag vilie just för andra gången sluta till ögonen, då det förekom mig som om skugRan al en karl och en häst passerade förbi mig, utan att dock göra något buller. Jag reste mig