Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1846, sida 1

få Minervas läsare, troligen, till. stor uppbyggelse, under loppet äf våren skåda. En kort skildring af den tyske reförmatorn Ronges person, af en Engelsman; doktor: Joseph Wollls (l. d. missionärens) fördömelse öfver Ronge; samt en beskrifning på en proleslantisk trådgärdsmåstares i Rom omvändelse till katholska läran, bvarvid denne tillika blilvit omdöpt (ett bruk, som icke förut, lärer iakttagits, emedan katholska kyrkan förut ansett döpelsen, efter protestantiskt bruk, äfven vara kanoniskt) äro föröfrigt de godbitar, med hyvilka vår nu under fioktan och ånger åldrande Minerva, i blandad militärisk och religiös anda, trakterar sitt publikum. Dagen har i forsättnifgen af artikeln Två år af Konung Oscars Regering nu kommit till 1844—45 arens riksdag. Rellexionerna angående densamma synas oss vara med mera urskiljning gjorda, än de sörutgående om. reseringen? och pressen; åtminstone är det, som angår adeln och dennes beteenden, ganska sannt skildradt och rätt bedömdt. Måndagsbrefvet har sin vanliga bittra polemiska karakter mot den liberala pressen. Alt döma af dessa utgjutelser samt af några sidohugg åt vår tidning och dess korrespondensartiklar, tyckes det, som om Dagen ämnar söka sin lycka hos dem, hvilka med förnära och språnglärd hogdragenhet skåda ned på de liberala lärorna, och inbilla sig sjelfve att statsmanna-visheten och medlen. till samhällets sammanhällning och till bildningens skorigång endast kunna viniias genom de tvångs-sormer och efter de trosartiklar, som andliga och verldsliva makternas fördomar infört och vidwakthalla. — För öfrigt skulle det vara ganska interessant att få se Dagen faktiskt styrka och bevisa sina mot oss framhastade beskyllningar: att halva oärligt förvrängt dess uppsalsers syftning och innehåll; att predika en tom liberalism; att vara såtelliter åt Aftonbladet och Dagligt Allehanda, o. s. v. Dagens redaktion bar i mer än ett hänseende visat sig hafva synnerligen godt minne, när den vill använda detsamma. Det får alltså icke skrilvas på någon minnes-slöhetens räkning, när Dagen såtsar lörgäta, att vi uti ganska många fall äro af helt andra åsigter, än dem, som Åltonbladet och Dagligt Allehanda visa sig hylla, samt alt vi minst af allt erkänne någon dessa tidningars supremali öfver vårt publicistiska görande eller litande. Följakteligen kan det icke vara något annat, än harm och illvilja, som lagt Dagen osfvanbemälte obevisade och till alla delar grundlösa beskyllniogar i munnen. Men hvad betyda tillvitelser, grundade på så ytterst oälla motiver? — Intet, åtminstone inför den rättänkande och med urskiljning profvande delen af publiken. — Må Dagens redaktion med handling ädagalägga, att dess program var dikteradt af något annat, än en Åtom liberalism, att den hade full, upprislig mening med hvad den deri lofvade! Anmärkningarne från vår sida skola då af sig sjelfve upphöra, och vi med glädje hälla det löfte, som vi elter genomläsandet af detsamma gåälvyo den nyo publicistiske medbrodern. Innan detta sker, torde vi dock få se tecken både i solen octt månen.