SV a —4474444 Ull A 3 1141 2 — MUD, att intet förhastande i det afseendet gerna blifver möjligt; och om sådant deremot skulle ske i motsatt anda, eller till dess eget och dess kära omgifnings vinning och fördel, så är väl detta icke den värde gresven emot. Man slipper då allt ansvar inför lagarna och folket, för fel och overksamhet i tjenstevägen, och går genom nåden ännu säkrare fram till dessa sambällets hojder, hvilka icke få hinna högre upp, än till thronernas fot. Herr grefven har ett ögonblick varit nog oförsigtig att påminna kommiteen om att: Sveriges grundlagar äro bland de få, hvilka uttryckligen medgifva förbättringar, som af en annan tids erfarenhet kunde möjligen pröfvas pyttiga ; men han har sökt afbjelpa denna oförsigtigbet med erinran om, att lagstiftaren utstakat den väg, hvarpå nya åsigter kunna göra sig gällande ; det vill med andra ord säga: Svenska folket skall få en representationsreform, då alla fyra stånden frivilligt samtycka till att upplösa sig; ty grefven har derjemte ordat om besvurna lagars helgd och betryggande sormer, m. m. Men grefven bar förgätit, eller kanske aldrig vetat, att stifstarne al 4809 års regeringsform , som tillsörsäkrar Svenska folket, att dess grundlagar skola kunna få ändras i enlighet med tidens upplysning och nationens behof, sökte uppställa säsom sitt mål: en stark Regeringsmakl; och att de, högt erkännande bebolvet af stånds representationens upphåfvande, således väntade af denna makt ett allvarligt stöd för reformen. Så trodde ock folket; och om det icke förr och högljuddare påkallat den, än så, som nu skett, så har detta sitt skäl deri, att det, genom regeringens svagbet att låta landets myntväsende förvirras, samt dess senfärdighet med alla andra visliga förbättringar, i lagväsende, statslörvaltning, menighets-styrelse , och folkets öfriga materiella angelägenheter, så invecklade alla våra samballsforhällanden, alt mängden lätt tog verkningarna såsom orsak, och icke insåg bela vigten af alt först få ett sanat ultryck af allmänna tänkesättet. Då dertill kom, att Regeringen medelst ett statsstreck lyckades länge undertrycka den fria yttrande-rätten, intill dess genom måbånda de ihärdigaste enskilte bemödanden, som något land sramtett, tryckfriheten åter blifvit sådan, som grundlagen tänkte sig den; så inses lätt, att det just är Regeringsmaktens först afvoga och ännu åtminstone likgiltiga behandling af den stora reformfrågan, hvilken vållat, att den icke kommit till något lyckligt resultat och troligen icke änuu hinner fram till ett sådant. Sveriges grundlagar? känna icke en svag, liknöjd, neutral, obeslutsam, mellan småaktighet ock opraktiska doktriner vacklande Regeringsmakt, som skyr sjelfva andan af Svenska folkets och dess lagars karakter, öppenhet och offentlighet, och med fruktan alväger kotleri-meningarna på interessenas diaman-vigt. De tänka sig en regering, som känner folkets tänkesätt, som ser dess tunga sträfvanden , som respekterar dess goda vilja, som deltager i dess behof, som hör dess öuskningar , och som, i medvetandet af det lagliga ansvar, som kan af dess ledamöter utkräfvas, och under erkännandet af deras pligt alt jakttaga Rikets sannskyldiga nytta? samt ådagalägga oväld, nit, skicklighet och driste, icke underlåter alt med alla lagliga medel bereda, befordra och utföra allt, hvad som fordras för att gora folkets tillstånd betryggadt och förbättradt. De hafva dersöre gilvit Regeringen en stor, en dyrbar makt; och de halva gifvit henne ett vapen till sitt försvar, då bov, i striden för det allmännas väl, på sin väg möter fördomarne, egennyttan, listen, lögnen och hatet — ett vapen, som bon gudnås aldrig rätt förstått och derföre heldre misstrott än vetat att sig tillgodogöra — nemligen offentligheten. om hon använde den och hyllade den, och låte den inför hvarje Svensk mans ögon rastlöst sramlågga sina afsigter, sina imadal aina färohafvandan mundar dat att han — S cne G——.3.u!kt ——.02 ul—.t-— tie2 a, 0