Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1846, sida 2

— — — — ——— han beslutade, att icke draga garnet tillsammans förrän ban satt det fullt. I det han sjelf talade om mina beskyllningar emot sig, beklagade han, att jag var hetsig och misstrogen, afvisade min anklagelse såsom ett skamligt förtal, af hvilket jag lätit dåra mig och för hvilket han blifvit ett offer och erbjöd sig att gendrifva alla de tillvitelser man gjort honom, derest jag ville tillstädja honom ett samtal. Men bevisen på hans nedrighet voro af en beskaffenhet, om hvilken han icke hade nägon aning, och omfånget af de olyckor, han tilltänkte, så förfärligt, att, sedan han enhälligt blifvit fördömd, beslut fattades, alt han skulle dö kosta hvad det kosta ville. Som Krakau hvimlade af ryska och österrikiska spioner och agenter, och republikens autoriteter gingo i dessas ledband, var det klart, att den, som ätoge sig att fullborda denna moderna hemliga domstols dom, blott kunde göra det med uppoffring af sitt eget lif. Jag var da ledsen vid lifvet och förtvifiad; jag hade förlorat 18 af mina slägtingar — och deribland de som voro mig närmast ock dyrbarast — på echavotten eller på valplatsen emot Ryssarne. Jag atog mig derför frivilligt detta blodiga varf och samma dag blef jag af Pawloffski enständigt anmodad att möta honom på ett ställe utom staden. Pa samma tid hade jag genom en kanul. som han icke kunde misstänka sta mig öppen, underrättats, att han af misströstan till sina öfvertalningsgäfvor lagt en snara, för att arrestera mig på detia aflägsna ställe, hvarest han kunde hålla tilldragelsen dold i nägra dagar, för att icke skrämma sina förväntade offer. Jag beslutade att lägga mig i försat för honom och jag tillstår. att denna omständighet gaf den gerning, jag var. i begrepp att utöfva, ett dramatiskt interesse, som förtog mycket af den afsky, jag annars skulle hafva kännt vid att icke vara annat än verkställare af en dödsdom. Jag valde en min slägting till mitt biträde vid