Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1846, sida 2

— jag pamin ide mig några stycken skinhe. som mina vänner i Muutilia lagt i min ledsagares rensel. Jag låt honom taga fram de m, och inbjöd den fråmmande att deltaga i var improviserade n lr Flade har icke rökat pa lång tid. så hade har sitkerligen icke heller ätit. atnänsione icke på de två sista dagarue. tan slukade lik eu hungrig varg. Jag trodde utt mötet med mig hade varit en försynens skickelse för den arma satan. Min vägvisare derewot äl litet, drack ån mivdre och talade aldeles icke, ehura han hän början af vår resa bade visat sig vura en pratmauhare af äkta sorten. Vär gåsts när: aro tycktes genera honom, och ett visst misstroende höllo dem pa afstand från hvarandra, utan att jag kunde gissa orsaken dertill. De sista lemningarne af måltiden voro redan försvunna; vi hade hvardera rökat en cigarr; jag befallde Antonio att betsla våra båstar. och skulle taga afsked af win nye rän, da han sporde ig, hvarest jus tänkte ati tilli bringa natten. Förvan jag obsorrorat ett tecken af min vägvisare, bade jag svarat, att jag ärnade taga in på värdshuset t del Cuecrvo. — Der är et uselt logis för en herre, som ni. Jag i far ocksa dit och, derest ni så tillåter, kunna vi göra sallskap. — Mycket gerna, — sade jag, i det jag steg till bås tf. Min vagvisare gjorde mig ett nytt tecken med ögonen. Jag svarade derpa med eu axelryckning. liksom för att försukra honom att jag var fullkom11 — t lugu, och vi begat:to oss på vägen. (Fortsättes.) y 5 ROMEO OCH JULIE. På boftheatern i Dresden gass en gang Bellinis opera Romeo och Julie. De begge sängerskorna, som spelade titelroller