Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1846, sida 2

vig. än att resa. och da llarris reste ace ban honom. om kan ic l i! enmo af honom bliva presenterad hade stor möda att fa henom till in plun. )IIVad skall jag göra. häprinsen, Kungern hut ha: 11111100 AV 21 Tal 2 et 11 7 4 lr ,. 1. 111 emellan mig och 111 f5ror. JA hoppas iutet uf honom. IlIan vil va puriamenter utt bjelpa 100, så länge jag a ogift Och liurris sökte att öfsertala honma tili utt försona in far, sade han: Det år omöjligt; ett allt skiljer oss atv Kung icnai mit mig att bedroaga it: Ira. Jag icke lita på honom, och ban skall aldrig tro Y id 111 ros!ä! u st hey ville lofva att iH: ända bälfsten dourar till sina skulders betalande och derest han ville försona sig med ar; men : 111011 kunde icke I den tankon, utt hans far icke ville göra honom. o ungen katar inige, upprepade han stiigt. När I aUf radde honom til att gifta sis, ulbrast ban idU! het: jag vill aldrig gifta uns; det år mitt HHAL0:a beslut, Det är uppgjordt emellan mig voh min bror. Nej jag gifter mig alrdrigi— FilllätinmIg, svarade IIärris, Hatt i all skyldig vördnad säga er, att ni icke på allvar kan batfva fattat elt sudavt beslw. Det är nödvändigt att ni gifftet or; det är eo skyldighet emot landet, kongen och er sjelf, — Kungen är jag ingenting skyldigvy, svarade priusen; hredrik (brodern) vill gifta sig. och kronan skull gå öfver till haus barn. På denna tid var misstress Fita-IJerbert prinsens mätress. och bon utöfvade stort inflytande på honom: Men med mätress ombytte han tänkesätt; ty några ar sednare se vi lord Malmesbury anhåälla om Carolina af Eraunschweigs hand för honom.